- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
121

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 4. Beckbrännaren som alltid kom öfverst. (Folksägen)

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när hon fick spricka och måste till gjutaren. Och när
hon var omgjaten, hissade han henne ensam tillbaka
upp till bjälken i tornet.

— Vasserra, det gjorde magister Freytag.
Beck-brännaren var en liten karl. Jag har sett honom, jag,
fastän han legat döder i mer än hundrade år.

Jag satt stukad, men fast besluten att hålla i tråden
lika ihärdigt som väktaren höll sin ref. Om en stund,
när vi återvändt uppför älfven, kändes ett tungt napp,
som hade kroken fastnat i en simmande stock. Väktaren
drog försiktigt in refven, och jag skötte åter mina åror
så skickligt, att en pundsgädda, oaktadt sitt förtviflade
motstånd, halades in i båten. Hon slog väldigt omkring
sig, den lycklige fiskaren kastade sig öfver henne och
behöll, efter en hård strid, slutligen öfvertaget.

— Se, nu kom far öfverst, som gamle beckbrännaren!
utropade jag, gripande tråden, som gäddan grep refven.

— Gud bevare, svarade väktaren efter en stunds
tystnad, när han åter kunde lösgöra sina tankar från den
glädjande fångsten.

— Hvad kan det vara för ondt i att vara allas
öfverman? frågade jag.

— Hör nu, Kalle — återtog väktaren, märkbart
mjukare blefven af sin oväntade lycka — det där att
komma öfverst som gamle beckbrännaren, det var ett
talesätt i min ungdom, och det är väl att det snart är
glömdt. Man skall icke önska kristna medmänniskor
något som man ej bör önska sin värsta fiende. Men
efter vi åter äro midtför beckbruket, kunna vi lägga i
land på några minuter, jag skall becka min ref, han
börjar bli sliten.

Vi lade till vid stranden och gingo upp till det bruna
beckhuset. Det rykte som en ria; en tät, besk rök slog

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0121.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free