Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— I nödfall kunna vi g* till kots.
— Och du väntar hem Matts?
— Jag vet icke. Det sägs, att Argo förlist.
— Hvarför skall du låta din ende gosse resa till
sjöss, där hans far miste lifvet?
— Har jag råd till annat?
— Du kan hafva råd till allt.
— Men jag vill icke. Det vet ni förut.
— Stackars kvinna! Det gör mig ondt om dig.
— Och likväl skickar ni edra handtlangare att
utmäta kudden under mitt hufvud, mina händers förvärf,
min dotters ögon och min sons lif!
— Jaså, de ha varit här? Det är allt som du själf
velat. Du vill icke hafva min egendom, alltså tager
jag din.
— Gör det! Tag hvad ni kan, jag har något kvar,
som ni icke kan taga: mitt samvete och min tro.
— Är du så viss därpå?
Han sade dessa ord med en tonvikt som lät ana
något därunder. Hon teg. Han tog hennes hand och
ville kyssa den, men hon drog handen hastigt
tillbaka.
— Hör mig, Brita! fortfor han lidelsefullt. Så långt
jag minnes tillbaka, har du varit min brud, och jag har
sagt dig, att du till sist skall blikva min hustru. Visa
mig då något bättre medel att böja din okufliga vilja!
Femton års sorger röra dig icke, barnens välfärd och
eget välstånd kunna icke beveka dig. Jag har ju varit
god mot dig, jag har ju bjudit dig allt, och du har
försmått det. Nu måste jag rycka dig upp med roten, för
att ändtligen få dig. Hvarför skall du tvinga mig att
drifva dig i armod på landsvägen? Hellre ville jag gå
där som tiggare själf, än se dig i nöd, men hvad skall
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
