Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 8. Brita Skrifvars
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
häkte och plikt till sjömanshuset! Men karlen var
amerikansk undersåte, icke ville Black för sådana småsaker
tillställa ett världskrig. Det syntes honom vara till alla
parters fromma att stifta fred. Nå godt, ville den
högfärdiga kvinnan icke taga reson, skulle Skrifvars processa
sig till sin hustru. Black skulle bedrifva den saken så,
att den aldrig kunde slå fel. Icke för sportlarna, nog
funnes där tillgångar att betala ett rättsombud, men för
rättvisans skull. Black stod alltid på rättvisans sida;
han skulle tukta alla vingskjutna öfverstar och
hals-starriga kvinnfolk, för att icke tala om min fars
tred-skande gäldenärer, hvilka den aftonens ärende egentligen
gällde...
Den uppståndne Erik Skrifvars’ återkomst från
Amerika blef snart ett allmänt samtalsämne på orten. De
fleste tyckte, som länsmannen, att den dåraktiga hustrun
bort med öppna armar mottaga en rik man, och menade
att hon skulle nog ångra sitt högmod, innan han reste.
Det gjorde hon likväl icke. Mannen bodde några dagar
i en granngård och iick icke vidare inträda till hustrun.
Sonen hemkom med Argo, fick omfamna sin mor och
lära känna sin far. Knappt en vecka efter det
besynnerliga mötet reste Skrifvars, åtföljd af båda barnen, till
Helsingfors, hvarifrån han sedan med sonen begaf sig på
återväg till Amerika. Från denna tid haf jag icke hört
något vidare om honom. Han hade rest så stukad, som
en lycksriddare någonsin blifvit det, men det är väl
möjligt, att hans lätta natur fick makt öfver honom, när
han återsåg hafvet. Alla sjömän känna inom sig något
af vågens oroliga lynne: ankaret för i dag håller icke
mera sitt fäste på redden i morgon. På landbacken
längtar en sjöman till sjön och på sjön till landet. Hvem
är trofast? Klippan. Men hvilka bränningar!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
