- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
290

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Toma hjärtan

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

en jalousie de métier här i världen. Home och Squire
bevisade nämligen att de båda fingo rum under samma
tak. En afton samlades hos lord Lyndhurst en
fullblodig och naturligtvis högst fördomsfri societé. Vid
detta tillfälle höjde sig Home och Squire, båda på en
gång, flera meter högt öfver golfvet, ända till taket i
salongen, och Home, som var magrare, följaktligen
lättare, kvarblef så länge i denna ställning, att han hann
skrifva sitt namn i taket. Jag var icke själf närvarande,
men jag hörde berättas af trovärdiga vittnen, att han
i denna upphöjda ställning glömt beräkna en liten
omständighet, som mycket roade den eleganta societén.
Man upptäckte nämligen, att den store mannen bar
halfsulade stöflar...

— Men min bäste doktor, yttrade värden, ni vill
då alldeles betaga mig modet att berätta en liten
händelse, hvarom jag själf varit med och hvilken jag således
icke med bästa vilja kan förmå mig att anse för pur
fantasi?

— För all del, jag vore otröstlig, om jag beröfvat
oss nöjet att höra ett intressant äfventyr, och det skall
kanske öfvertyga oss alla. Således: herr baron har då
själf varit i tillfälle att göra bekantskap med...

— Med Home, ja visst. Och jag försäkrar mitt
herrskap, att jag före denna händelse var en lika så
afgjord tviflare som någon af er. För öfrigt är jag icke
det enda vittnet; min hustru var närvarande vid samma
tillfälle.

— Men, min vän — sade friherrinnan med någon
förlägenhet — du hade ju lofvat mig...

— Att tiga därmed? Det är sant; men det är
endast ert kön, min nådiga, som af den gifmilda naturen
fått gåfvan att förtiga en hemlighet. Jag tillstår därför

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0290.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free