- Project Runeberg -  Sägner i dimman /
373

(1902) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 10. Årstiderna. (Naturskildring) - D. Vintern

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och högre vfirld i ett täckelse. Först när dagens sol
sjunker och jorden begrafves i mörker, afslöjas för oss
täckelset öfver himmelen och vi förnimma dittills osynliga
världar af tindrande stjärnor. Det är mer än symbolik,
det är mer än en naturlag, det är en högre världsordning.
Ingen betviflar numera tillvaron af otaliga världar i den
ändlösa skapelsen, och likväl sökes mättstocken för det
oändliga i så begränsade sinnen, att dessa icke skulle utan
mörkrets tillhjälp hafva en aning om skapelsens storhet.

Vintern här i norden är blott däruti normal, att han
upprullar för oss en högre tillvaro. 1 sommarens dag
utan natt lefva vi för jorden; hon fängslar oss vid sitt
hjärta, vi glömma vår rot i det oändligas kedja. Vintern
kastar oss tillbaka på oss själfva, blottar vår fångenskap
under naturlagarnas tvång och tvingar oss att söka
befrielsen inom oss, ofvan oss.

Se där hvad jag uppskattar högst hos vintern. Men
jag förlåter och älskar honom också därför, att han
beständigt pekar mot våren. Han flyter ditåt så visst som
en frusen källa längtar att utför sluttningen rinna till
hafvet. Och så flyta alla årets tider in i hvarandra:
gungande vågor’ med höjdkammar och sluttningar,
ändlösa skiften, skenbart förutan annat mål än växlingens,
och likväl alla strömmande mot det oändliga världshafvet,
i hvilket vetandet drunknar och endast tron finner sitt
eviga fäste.

Gå om våren ut i den knoppande skogen och tro på
uppståndelsen! Gå ut i sommarens grönska och tro på
lifvet! Gå i hösten, och sök icke döden i dessa fallande
löf, ty han finnes ej där, han är endast sädeskornet, som
måste förmultna för att engång uppspira i högre
fulländning. Och slutligen, du som tviflar ännu, gå frimodig ut
i vinterns snö och betrakta nordens kraftiga jättebarn,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topskr22/0373.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free