Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runebergs minne ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1. Runebergs uppfattning af skaldekonsten.
Nascentem Melpomene placido aspexit lumine.
>T)°esin är ej ett tidehvarfs kortlifvade barn, som
-1 måste dö i ett annat. Hon är jämnårig med
mänskligbeten, lika evig som förnuftet, hvars klaraste
spegel hon aldrig upphör att vara. Hon växlar blott
former och gestalter; hennes anda är alltid densamma,
hennes bemödande alltid ett: att uppfatta och bevara de
aningar, de föreställningar, det oändliga hopp, hvarigenom
hon hänger tillsammans med en högre osynlig värld och
som utgöra den dunkla kedja, hvarmed hon är fästad
vid himmelen. I hennes sköte, som på den enda heliga,
rena plats på jorden, har människan nedlagt denna sin
dyrbaraste egendom. Alla religioner hafva från tidernas
början klädt sig i hennes färger, och den heligaste
religion i världen försmår ej hennes språk. Hon är den
enda som äfven har ett uttryck för det obegripliga,
högsta, som alltid flyr utom begreppets bestämda gräns;
den enda som äfven gör detta uppenbart i sina
förtjusande bilder. Huru hon förmår detta, huru hon mäktar
ingifva en oändlig anda i sina skapelser och liksom låta
det osynliga framgå för ögat: detta under kan också
blott tydas på det sätt, alt hon är ett yttrande af den
högsta förmågan hos människan, som man af ålder
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
