Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
för sig fogdens breda rygg! Sådant fängkrut! Jag
ville icke vara i fogdens ställe, om han vore
brunns-hinken.
Föremålen för denna rådplägning, de båda
fosterbarnen, stodo vid brunnen, omgifna af torpets legitima
afkomlingar. Pilens bortröfvande var dagens stora
tilldragelse, och Bennu, som låtit sin första vrede rasa mot
den toma spiltan i stallet, stod nu på gården, ursinnigt
piskande hvad han först kom öfver, som råkade vara
brunnen.
Han såg käck ut, det lilla spensliga
brus-hufVudet, smärt som en rönntelning, vig som en ekorre,
blixtrande bruna ögon, svart hår, glödande kinder och
hela pysen mest lik en raket, som icke fått makt att
stiga i höjden, men uttömmer sina sprakande gnistor i
gröna gräset.
Tommu, tre år äldre och mer än hufvudet högre,
understöd sig att skratta. I blinken sprang Bennu mot
honom och lät sitt hasselspö utan hejd hagla ned öfver
fosterbroderns hufvud och rygg.
Sigfrida började gråta. Hagar kastade sig emellan
och mottog de rapp, som ämnades Tommu.
— Är du karl du, som slår oskyldiga? Slå
fogden!
Och systern såg på honom med sina stora ögon,
lika mörkbruna och lika blixtrande som hans egna. De
voro, med sina ännu ej fyllda tio år, så lika hvarandra,
att ingenting annat än könet och dräkten skilde dem åt
— två vackra bär, sprungna ur samma kvist, två fattiga,
förgätna ranunkler, vuxna ur samma rot på heden.
Måhända var systern en tvärhand längre, och hennes
bestämda hållning röjde tidigare utvecklade själsgåfvor.
— Fogden? upprepade Bennu.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
