- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
140

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

när fogden i våras tog vår andra ko, sedan han tagit
den första för samma gäld, gick farsgubben till hans
nåde, och, Gud signe honom, kon kom tillbaka, hon,
men fogden fick sitta i Åbo torn.

— Nå, så taga vi honom till kung. Hvad göra vi
med kvinnfolk? föreslog en munter sjöman, som redan
hunnit tömma ett krus för mycket till dagens ära.
— Tycken I, att den här skulle duga att styra riket?

Och för att illustrera sitt rebelliska tal, fattade han
den bredvidstående Hagar om lifvet, ställande henne
under åhörarnes skratt på brons ledstänger.

Icke förr blef detta bemärkt, innan en invalid på
träben neddrog med vänstra armen den förskräckta flickan
från hennes upphöjda plats, medan han med högra
handen och kryckan gaf talaren ett kraftigt rapp öfver
skuldran.

— Hvem dristar att bruka lasteligt tal om kung
Gustafs dotter? röt den uppbragte gamle krigaren.

Det artade sig, midt under festens ståt, till tumult på
bron. Lyckligtvis tilldrog sig processionen allas blickar,
och så många näfvar höjdes mot den fritalige sjömannen,
att han fann rådligast maka sig undan. Drottningen,
fröken Kerstin, var ock folkkär för hennes store faders
skull, hvilken lefde i folkets minne. Ingen konung har
varit så älskad i Finland, som den store Gustaf II
Adolf.

Trampad, knuffad, med rifna fållar, blossande kinder
och fladdrande hår, drogs torpflickan från Karis i den
ohjälpliga trängseln med till akademihuset, dit folkmassorna
strömmade efter processionen. Hon hade kunnat
undkomma vid ett gathörn mot torget, men hon lät vidare
knuffa sig framåt. Skulle hon icke se, skulle hon icke
höra allt hvad ses och höras kunde?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0146.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free