- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 1. Nattens barn /
166

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

I de kejserliges läger hölls sent på kvällen ett
krigsråd. Otålig att upphinna Banér och förutseende
allt hvad här förlorades genom ett dröjsmål, hade den
krigserfarne Piccolomini från början yrkat på fortsatt
marsch med kvarlämnande af en obetydlig afdelning att
observera och uthungra Neunburg, Ärkehertigen var af
motsatt mening och fick på sin sida grefve de Suys.
Han ansåg Slanges styrka betydligare än den i
verkligheten var och ville för intet pris lämna en så farlig
fiende i sin rygg. Denna mening segrade i krigsrådet.
Vredgad lämnade Piccolomini det kejserliga lägret den
10 Mars för att med sitt kavalleri upphinna och slå
Banér. Det är bekant, att endast få timmars försprång
räddade i Böhmen den svenska hufvudstyrkan från de
rasande huggen af Wallensteins bäste lärjunge.

Det kejserliga artilleriet hade på natten framförts
knappt femhundra steg från Neunburgs murar och började
vid dagningen en eld, som tycktes vilja bortsopa staden från
jordens yta. Af den nya förskansningen fanns om en
half timme intet spår. Nya sträckor af muren föllo
och med dem långa rader af hus, så att man fram på
morgonen kunde utifrån se in i staden ända till torget.
Nu ansåg ärkehertigen tiden vara kommen att för sista
gången fordra kapitulation.

Elden upphörde. En trumslagare afsändes med
budskapet, åtföljd af en officer. De närmade sig försiktigt
den bresch, som i går kostat så många offer,
trumslagaren förut under ihållande hvirflar, parlamentären
efter. När de kommit på hörhåll, svängde officeren sitt
hvita fälttecken och ropade allt hvad han förmådde:

— Kapitulation! Kapitulation!

— Hvad nu? genmälde Slange, som stod i breschen.
— Skjut den hunden, som gläfsar där nere!

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:46 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/1/0172.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free