Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
20. Före slaget.
Torstenson ensam behöll sitt
ogenomträngliga lugn.
Två svenske fältherrar hafva segrat fotlöse i hängbår;
en tredje, den tappraste, förlorade i hängbår slaget
vid Pultava.
Fruktansvärdare i fält, större som människa, följde
efter Johan Banér Gustaf Adolfs bäste lärjunge Lennart
Torstenson, blixten benämnd. Huru man väntade honom
i långa månader från våren 1641, när frukterna af
Banérs fälttåg tycktes gifna till sköfling och den
hufvud-lösa svenska hären falla i spillror! Allt var förberedt:
penningar, trupper, krigsplaner. Riket tycktes hafva
uttömt sin sista sparpenning, sin sista arm, som kunde
umbäras vid plogen, och Torstenson kom icke. En af
dessa förgängelsens råttor, som gnaga hjältars lifstråd,
hade krupit ut ur Ingolstadts fuktiga fängelsehvalf och
bitit sig där för lifstiden fast i fältherrens fot. Det stora
kriget kommenderade marsch; gikten kommenderade
halt. Han, som skulle segra, var själf besegrad, innan
han fattat fältmarskalksstafven. Afundsjuke generaler
tvistade om företrädet i rang och befäl; tygellöse lego*
knektar tillställde myteri; uppviglare smögo sig in i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
