- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 2. De tre /
28

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

— Men Morsker har skyggat här! upprepade Axelson
envist.

Ingen hörde honom. Jägare, knektar, jungfrur och
tärnor galopperade vidare.

De hade alla en icke så liten anledning att
genomleta land och rike för att återfinna den de sökte, ty
flyktingen var ingen ringare person än Sveriges unga drottning
Kristina, då redan väl bekant för sin energi, sitt goda
hufvud och sina nycker. Hvarför hon tillställt allt detta
alarm med sin omotiverade flykt från jagtsällskapet,
visste hon troligen icke själf. Hon var förtretad öfver
en misslyckad räfjagt, och det roade henne att förtreta
andra. Man har sagt om Kristina, att hon aldrig varit
ett barn. Det är ett af de misstag, hvartill man så lätt
förledes af en brådmogen utveckling. Hennes förstånd,
hennes fattningsgåfva flög med fjäril vingar snabbt öfver
barndomens råmärken, men i lynnets grund och i
oförmågan att beräkna handlingens följder hade hon följt
barndomens utvecklingslagar. Och nu skulle hon snart
fylla sexton år; nu kände hon, vid ungdomens portar
och med dess frihetslystnad, hela kontrasten mellan det
tvång, hvarunder hon ännu måste böja sig, och den
nästan enväldiga konungamakt, hvartill hon ansåg sig
född. Denna omgifning, som på samma gång
smickrade och omsnärjde henne, skulle erfara, lika godt huru,
att hon hade en vilja för sig och kunde handla därefter.
Misstrogen var hon därtill. Hon hade fått den
föreställningen, att visse maktägande ej ogärna skulle se,
om något olycksfall drabbade henne, hvarefter de kunde
styra Sverige henne förutan. Och det roade henne att
gäcka sådana förhoppningar.

Nu framträdde hon från hasselhäcken med ett
harmset utrop öfver det bakvända, nötaktiga sätt, på

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:05:59 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/2/0034.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free