Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Ja, ja, säg, att den fattiga flickan, med hvilken
hon delat sin sista brödkaka, mången gång hellre ville
valla korna i Kaskas torp, än...
Hagar utsade icke sin mening. Hon framsökte en
börs ur sin kjolsäck och skakade ut dess innehåll i
tull-närens hand. Det var endast ett litet guldmynt och
något småsilfver. Allt det öfriga hade hon slösat bort,
utan att minnas hvart.
— Jag skall skicka mer, sade hon, förlägen Öfver
den obetydliga gåfvan. — Hvarför är tullnären i
Stockholm? Är det för sysslan? Var ej vred på mig! Jag
vågar ej tala med fröken därom, men jag skall tala
med presidenten.
Hon hade ännu kvar den förunderliga gåfvan att
vinna hjärtan, hvilken Lydik Larsson så ofta erfarit.
— Jungfru Hagar skall ej göra sig omak —
svarade han, till hälften blidkad — fastän jag, skam att
säga, gjort mig omak med denna resan för hennes skull.
Där har ju varit urtima ting i Karis om händelsen i
torpet för mer än sexton år sedan, och jag är här för
att ytterligare uppsätta mitt vittnesmål för hans nåd
presidenten. Jag har ju sett den döda, och jag tänkte
strax, att hon var af bättre folk.
— Och hvad har där yppats vid tinget? Har man
hört något namn?
— Intet namn, som jag vet, men väl andra
förunderliga ting.
Klockan slog sju i slottstornet. Det gällde minuten
och fru Beata. Hagar hann endast räcka sin hand till
afsked och försvann så snabbt, som hade verkligen
korpvingarna vuxit ut ur klädningslifvet.
— Nära var det, att sömmen sprack, hviskade
fisk-månglerskan. Hörde ej käre far, huru hon gång efter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
