Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Med detta besked återvände Benjamin till den otåligt
väntande Hagar.
— Allt förgäfves! Intet att göra! Han har intet
annat än skymford till svar. Hade jag detta turkiska
nöt engång på Levants däck och en ärlig dagg i min
lytta hand!
Hagar ektersinnade.
— Venedig har hunnit köre oss. Men ingenting är
körloradt; storvesiren vill endast akpreja oss mera
penningar. Vi skola tysta bandhunden med ett nytt
köttstycke. Du skall utverka ett nytt företräde.
— Och återvända med akskuma öron! utbrast den
körolämpade brodern.
— Nej. Skaffa mig en karldräkt med lösskägg;
jag har gjort mig underrättad om allt; jag skall kölja dig
som din tolk.
Dagen därefter hade guldets klang och
böneskriftmästarens girighet åter banat en väg till den förtörnade
storvesirens gemak. Besöket tycktes ej vara oväntadt
och utföll mindre onådigt.
Efter de föreskrifna vördnadsbetygelsema täcktes
sultanens förtroendeman fråga, om budbäraren var trött
vid lifvet, när han än en gång vågade besvära de trognes
beherskare.
Benjamin svarade, bugande pannan till golfvet, på
svenska:
— Jag önskar i djupaste underdånighet, att de
trognes beherskare och besynnerligen hans höge trotjenare
måtte bekomma femtio goda rapp af ett bamburör under
fotsulorna, efter jag hör, att det skall brukas så här i
österlandet.
Tolken framträdde och uttydde denna underdåniga
önskan på turkiska:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
