- Project Runeberg -  Stjärnornas kungabarn / Del 3. Makalös /
189

(1889) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

återföll hvarje klander mot honom. Därför skulle hans
gunst rättfärdigas. Det var Bourdelot, som ensam förstod
att vårda hennes hälsa, han, som var sitt tidehvarfs
störste vetenskapsman, hvilken det var en ära att fästa
vid Sverige.

Och likväl föraktade hon denne man. Hur skulle
icke hon förakta och genomskåda något så simpelt,
sniket och ytligt som denne lycksriddare! Historien har
icke nog lagt märke till att Kristina föraktade sina
gunstlingar, Cartesius undantagen och måhända Chanut. Som
barn hade hon aldrig lekt med dockor; nu kände hon
sig ensam, nu behöfde hon dem. Hon, som ingen vän
hade, behöfde skapa sig vänner; men dessa vänner
skulle hafva henne att tacka för allt. Hon ville skapa
omkring sig någonting, som var hennes verk och utan
henne intet. Så länge dockan nöjde sig att vara en
nolla bredvid millionen, smektes och bortklemades hon;
ville hon vara någonting själf, kastades hon bort som
en onyttig leksak. Man kan ja också ledsna vid
leksaker. Ju mera viljelösa de röra armar och ben, desto
förr ledsnar en högboren ande vid slaftjenst. Alla
Kristinas beryktade gunstlingar voro misslyckade försök att
tillskapa vänner, misslyckade därför, att vänskapen,
likasom kärleken, fordrar ömsesidig försakelse. Och Kristina
begärde en försakelse som hon ej ville gifva.

Allt bittert hat, alla anklagelser mot Bourdelot voro
vanmäktiga, så länge drottningen ansåg sin värdighet
fordra att taga en gäst och en främling i försvar. Den
förnärmade svenska högadeln tillgrep en sista utväg.
Grefve Magnus uppträdde å egna och ämbetsbröders
vägnar med förklaring, att om ej den förhatlige
gunstlingen afskedades, såge sig de höge riksämbetsmännen
nödsakade att begära sitt afsked.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:06:14 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/topstjarn/3/0195.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free