Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
olämpad. »Min hjerna är ieke så klumpig, som du kan-
hända tror, ty den har hos mig uppväckt tankar, om hvilka
våra munkar väl aldrig kunna drömma». Hans ögon flam-
made såsom förtärande lågor, då han fattade sin väns hand
och stolt upplyfte sitt hufvud. I det han försigtigt såg
sig omkring, tilläde han saktare: »De främmande furstar-
nes hjelp är oss nödvändig, äfven kyrkans magt och pre-
sternas röst, som väcker folket ur sin tröghetssömn. Men
hvarken någon främmande regering eller något andligt
förtryck skall pa nytt förnedra vårt fädernesland, om min
afsigt lyckas, det svär jag dig vid mina fäder oclï förfä-
ders själar. Bonden föder landet. Det egentliga folket
består af bönder, hvilka i kriget våga lif och blod för
fäderneslandets försvar; hvarför skulle då icke en bonde
kunna bära Sveriges krona?»
Han fäste vid dessa orden sina skarpa ögon på sin
vän. Jon Andersson blef betagen af häpnad och bleknade.
Han vågade icke möta Daekes gnistrande ögon. Denne
syntes vänta ett svar; men långsamt drog Andersson sin
nand tillbaka och gick tigande, utan att se sig om, till
borgmineriia.
Den djerfve höfdingen blef qvar och sade med ett
bittert löje för sig sjelf: »Fege dåre! Du bäfvar för mina
höga tankar. Tror du att menniskan är född för att vara
trål? Den, som föddes i lågt stånd, är han derföre skapad
att i hela sin lifstid förblifva låg? Nej, en man blifver
b vad han sjelf vill och har kraft att blifva! Jag svindlar
icke; drömmande eller vakande ser jag framför mig en
höjd, som väl är brant och hal ; men hinna den måste jag, om
jag ock deruppe hade blott ett ögonblick att lefva.»
Ännu stod han qvar på kullen, och hans mörka
blickar sväfvade öfver till gränsen af det land, som han ville
uppfylla med strider för att tillfredsställa sin oroliga äre-
lystnad. Då kom med brådska en man löpande, hvilkens
grå. munkkåpa, som han högt uppskörtat för att kunna
häftigare löpa, fladdrade i vinden. Han bar i handen ett
långt svärd, som nu tjenade honom såsom vandringsstaf, oeh
X-^f\ ~
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
