Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ögonbrynen. Han slog sig häftigt för bröstet, bet tänderna
tillsamman och ropade: »Ha, gamle Arvid! Du har vågat
att börja leken med mig! Du låter upphänga mina sände-
bud och hetsa hundar efter en af mina vänner! Detta skall
komma att stå dig dyrt! Det är hög tid att vi begynna
vårt värf, annars blifva vi till spott och spe för skägglösa
pojkar och utlefvade gubbar!»
Under vilda åthäfvor lyfte han hotande handen och
fortfor, i det han vände sig åt småländska gränsen : »Vänta,
gamle Arvid! Jag skall väl hitta dig! Jag svär att jag
inom tre veckor skall omdöpa ditt hvita hufvud med ditt
eget blod!»
I denna ställning, med sina af raseri lågande ögon
rigtade emot Småland, förblef han ännu några ögonblick
orörlig och märkte icke, att en liten varelse af besynnerligt
utseende, om hvilben man på afstånd ej var i stånd att
urskilja, antingen det var menniska eller djur, bemödade
sig att kräla uppför kullen från den sidan, åt hvilken mun-
ken vände ryggen. Peder Erlandsson började nu predika
med lika häftighet öfver de dåliga tiderna och lasta konung
Gustaf och hans regering; men under det han i sitt brin-
nande nit försäkrade att den lede djefvulen lifslefvande van-
drade omkring i Svealand för att locka de rättroende kristne
ifrån den rätta vägen, som ledde till himmelriket, afbröt
han sig sjelf genom ett förfärligt anskri, ty den lilla under-
bara varelsen hade under hans tal obemärkt uppnått top-
pen af bullen och med ett djerft* språng hoppat upp i mun-
kens kapuschong, som lik en öppen säck hängde ned öfver
hans axlar, hakade sig med sina korta armar fast vid den
ifrige predikantens hals, tittade öfver hans axel och såg
honom under rysliga grinande1 åtbörder i ansigtet, så att
gråbrodern först vardt helt blek och förstenad, som den
midt emot honom stående runstenen. Men hastigt sansade
han sig, vrålade af fasa och skakade sig lik en hyena, som
känner det fiendtliga pantherdjuret på sin nacke. Efter
många och häftiga ansträngningar nedrullade ändtligen det
lilla vidundret ifrån hans axlar och tumlade sig lustigt un-
der högt skratt omkring på marken. Munken rusade upp,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
