Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
konung Kristian II.» Dacke jakade leende, och dvergen
fortfor, qvarblifvande i samma ställning, i det han förnämt
plirade med de små, i grönt skiftande ögonen: »Då sänder
dig min herre konungen sin bästa helsning. Han har ge-
nom fördrifna svenskar och danskar, hvilka som tiggare irra
omkring i hertigdömena Schleswig och Holstein och äro hans-
bästa vänner, erhållit kunskap, som blifvit honom meddelad
genom en skrifvelse, bvilken man låtit inlägga i hans bröd,
att du rustar dig till omstörtande af den svenska tronen.
Han lofvar dig sitt kraftiga bistånd, hvilket består i de-
bästa önskningar för ditt företag, hvilka han hoppas icke-
äro att förakta, och låter genom mig antyda dig, att han.
skall känna sig böjd efter stridens lyckliga utgång att
emottaga svenska kronan, till hvilken han menar sig hafva
den största rättighet. Afven vill han i detta fall öfverhopa.
dig, Nils Dacke, med äreställen och rikedomar, att till och
med lärda män efter några år ej mera i dig skola igen-
känna den forna bonden. För närvarande skall jag blifva.
qvar hos dig och understödja dig med kloka råd; ty jag
vågar mig icke tillbaka till min konung, emedan den dumme-
slottsvaktaren i Sonderburg, som aldrig förstod mitt skämt,,
lätt kunde få det infallet att af min märkvärdiga lekamen
bereda en välsmakande rätt åt sina hundar. Längre än
nio vintrar har jag med min herre och konung herr Kri-
stian delat bördan af hans konungsliga värdighet i källar-
hålet, och mitt muntra lynne led aldrig skeppsbrott på
eländets och den bittra nödens ledsamma haf. Äudtligen,,
då min konung utan vidare omständigheter gjorde mig till
sitt sändebud, erhöll jag tillfälle att återse dagsljuset. Jag
stälde mig sjuk, liksom jag varit besatt af djefvulen, och
så trädde jag åter ut i verlden. Min konung fälde vid af-
skedet bittra tårar — jag var ju clet enda sällskap man
lemnat honom -—• men jag skrattade, fastän mitt hjerta-
var nära att brista, ty jag har i hela min lefnad ieke grå-
tit en tår. Den dumme slottsfogden lät föra mig till när- ,
måste kloster. Munkarne ville här fördrifva djefvulen utur
mig, men jag gjorde så förskräckliga och hotande åtbörder,
att de alla lupo sin väg. Då jag märkte detta, lopp jag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
