Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
60
flutna nattens rysligheter och här sökt sätta sig i säker-
het. Det var Magnus, Axels betjent, som räddat sig
genom det öppna fönstret, men som, genom de utstälda
vakterna vid gärdsgrinden hindrad att komma på flykten,
smugit sig till det aflägsna stallet och här så godt som
möjligt dolt sig samt således lyckats att undgå de plundrande
mördarnes spanande blickar.
Mödosamt kröp han, undvikande hvarje buller, på
händer och fötter till en öppning, hvilken fordom varit
tillsluten med en dörr, men nu tillät fri ut- och ingång.
Försigtigt stack han ut hufvudet och vågade en blick på
gården ; men förskräckt drog han sig strax åter tillbaka,
då han några steg ifrån stallet, hvari han befann sig, blef
varse ett blodigt lik. En djup suck framträngde öfver
hans bäfvande läppar, och en tyst bön för den aflidnes
själ följde strax härpå. Sedan han slutat denna, tycktes
han öfverlägga, om han ännu längre skulle qvarblifva i
sitt gömställe eller våga att söka fria fältet och rädda sig
genom en skyndsam flykt. Hans herres öde var honom fullkom-
ligt obekant, och han var just icke heller böjd att genom
efterforskningar rörande densamma utsätta sig för nya
faror. Framförallt ville han öfvertyga sig, om gården
redan var alldeles öfvergifven af röfvarena, och den om-
kringliggande trakten befriad från deras närvaro ; till detta
ändamål uppsteg han på en gammal stege, som räckte
ända upp till en liten glugg på taket. Härifrån kunde han öf-
verse gårdsplanen och en stor del af den omkringliggande trak-
ten; men hans önskan att med sina spanande blickar icke möta
någon misstänkt menniskogestalt skulle ej uppfyllas ; ty just i
detsamma inträdde en beväpnad person genom gårdsgrinden.
Under en häftig sinnesrörelse skred den främmande fram förbi
liken och tycktes med blixtrande ögon söka någon. Hans gula
ansigtsfärg stack sällsamt af emot hans anletsdrag, hvilka
tillkännagåfvo en knappt börjad ynglingaålder, och hade
han icke burit vapen, så skulle man, för att döma efter
hans kläder, förr kunnat anse honom som en fredlig bond-
gosse än för en af röfvarbandet, som Magnus trodde honom
vara. Visserligen tycktes hans blick förkunna olycka, i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
