- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
77

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

77
sista ögonblick vi få tillbringa tillsamman; låtom oss der-
löre taga afsked af hvarandra för detta lifvet. Jag tackar
dig för all den glädje du skänkt mig. Du var alltid min
“’ogna, lydiga dotter och gaf mig för min faders omsorg
ett hjerta, fullt af den varmaste barnsliga kärlek. Jag
anförtror dig nu i den barmhertige Gudens nåd! Ren
iemnar jag dig efter mig! O, min Herre och Gud! —
|åt mig en gång lika oskyldig och ren återfinna mitt barn
1 en tillkommande verld!»
Högt snyftande hade Agda nedsjunkit för faderns
iötter, och omfattande lians knän, bad hon: »Välsigna mig,
min far!»
Välsignande lade gubben båda händerna på Agdas
i’utvud, under det han med andakt bad Herren om be-
tydd för den öfvergifna. Dvergen hade emellertid krupit
djupare in i öppningen på muren, höljde sitt hufvud i sin
JUeka, oeh ofrånvändt blixtrade hans fuktiga ögon öfver till
de båda fångarne.
»Hvad har bändt mig?» ropade Agda, då hon steg
UPP och hänryckt upplyfte sina armar emot himlen. »O,
huru underbart har icke din välsignelse styrkt mig! Och
hu endast en fråga, hvars ovisshet betungar mitt bjerta:
lelver min Axel ännu? Är han fri?»
»Han är fri!» svarade Arvid med sorgsna blickar på
sin dotter.
»Pri, säger du — och oss värdig som förut?» frå-
gade Agda, åter glad; men gubben upprepade endast lång-
samt och högtidligt hennes sista ord: »Värdig som förut!»
°ch rigtade sina tårfulla ögon emot skyarne.
Agda teg länge,, och tårar, frampressade af den inner-
hgaste bedröfvelse, fylde hennes stora, sköna ögon. En
VUp suck framträngde nr hennes bröst, och sakta hviskade
h°n : »Lef väl, min älskade ! Glöm aldrig din trogna flicka !
bm sorgsna afskedshelsning skall hon med sin sista lefnads-
suck sända dig på vindens vingar. Du skall icke firina
mm graj? äigkaflg. men pvar <ju vistas skall min ande om-
®väfva dig, tillhviska ditt hjerta tröst och slutligen hemta
mg upp till mig i den trogna kärlekens stilla hem. Lef

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0081.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free