Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
83
hade trädt närmare, mönstrade noga den senare med skarpa
blickar och hviskade derefter leende anföraren något i örat.
»Tag bågen, gosse, och skjut på ögonblicket — eller låter
jag mina drängar påkläda dig en kjortel och hålla med
dig en dans, som du aldrig skall glömma, om du också
blefve hundra år gammal !»
»För Guds skull, herre!» bad ynglingen, vridande sina
händer, »släpp mig härifrån ! Konungens bröst vill jag
genomborra med denna pil, men begär icke, att jag skall
»öra gubben der borta, ty vet, menniska — han. är —
min far!»
»Far!» ropade Dacke och patern på en gång. Hastigt
besinnade sig den förre, fattade gossen vid handen, och ehuru
Henne följde honom motsträfvigt och med ena handen döljande
Sltt ansigte, förde han honom till den gamle Arvid. Här
ryckte han händerna från gossens ansigte och frågade Arvid:
»Känner du denne?»
»Min dotter!» utropade den häpne gubben, och Agda
hviskade med det djupaste medlidande: »O, Brita!»
»Huru kommer du hit i denna mördarekula —■ och
klädd i manskläder?» fortfor Arvid, då han hemtat sig från
sm förvåning, och bjöd sin fosterdoter vänligt handen ; men
ikita vände sig om och vågade icke kasta en blick på
gubben.
Med ett hemskt leende vände Dacke sig nu till mun-
ken, i det han sade: »Högvördige herre! Edra ögon äro
skarpare än mina, då det kommer an på att uppsnappa
611 flicka i manskläder. Således har er aning icke bedra-
gK er, att grefve Otto medfört en käresta åt sig till vårt
örnnäste.»
Den gamle Arvid hörde ej dessa ord; ty hela hans
sjål sysselsatte sig med hans fosterbarn. Agdas uppmärk-
samhet var äfven rigtad på systern, som stod med ned-
slagna ögon framför fadern. Hennes bröst skakades af en
fruktansvärd strid — det föreföll benne, som borde hon
kasta, sig för den vördnadsvärde gubbens fotter och anropa
honom om förlåtelse, och likväl tillät stoltheten henne icke,
efrer det steg hon redan tagit, att förödmjuka sig. Hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
