- Project Runeberg -  Nils Dacke / Första delen /
95

(1881) [MARC] Author: Pehr Thomasson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

95
ögon stirrade vildt omkring, och då hon blef varse det på
altaret uppstälda korset, nedstörtade hon på knä för det-
samma, och hennes läppar rörde sig liksom till en tyst,
bjertlig bön.
Munken framtog nu en smutsig bok, läste några la-
tinska böner och sjöng en messa, lade Agdas hand i dver-
gens, läste välsignelsen öfver dem och slutade vigseln i
all korthet, utan att iakttaga de annars vanliga före-
skrifterna.
Agda hade under hela högtidligheten legat utan känsla
på golfvet, och hennes själ tycktes hafva befriat sig från
sina jordiska band; ty redan hade röfvarena, den ene efter
*len andre, lemnat kapellet, och ännu låg hon på samma
ställe med stela blickar, och hennes läppar rördes lik-
som i en sakta bön. Först då dvergen bemödade sig
att uppresa den sanslösa och vänligt hviskade till henne:
):>Kom, bästa Agda! Haf förtroende till mig! Du’skall
mke ångra dig!» då for hon upp, häftigt förskräckt, såg
vildt omkring sig i det ödsliga kapellet, ’ och då hen-
nes blick träffade dvergen, gömde hon rysande sitt ansigte
1 händerna och sade, i det hon jemrade sig: »Förbarma
öig öfver mig! Om en gnista medlidande finnes i ditt
hröst, så vik ifrån mig! Låt mig dö här! De kalla Ste-
fanie afkyla min brinnande panna, vid Guds altare hvilar
man ljuft ! O, lemna mig här — jag har snart slutat.»
Dvergen uttömde hela sin vältalighet för att beveka
henne att följa honom; han målade följderna af hennes
Vidare vägran med de förskräckligaste färger, lofvade fri-
villigt att aldrig nalkas henne utan tillstånd, skildrade
faderns förtviflan — ja, • han bemödade sig till och med
att ingifva henne hopp om en möjlig räddning, men hon
vände sig ifrån honom, utan att sätta någon tro till hans
°rd och förklarade fast och bestämdt, att hon endast på
det vilkor ville följa honom, om han gaf henne en helig
e<l på att strax återföra henne till hennes fader och att
sedan aldrig mer skilja dem åt, men i annat fall skulle
l»tet våld vara i stånd att aflägsna henne ifrån altaret;
hon skulle förr krossa sitt hufvud mot dess stentrappor

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:07:17 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tpndacke/1/0099.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free