Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sin kappa, tog ban med sitt följe vägen till Stegeborg. En-
dast hans jägare hade qvarblifvit för att lägga vargen på
sin häst; men då han ville taga djuret, stötte främlingen
honom med häftighet tillbaka, i det han befallande ropade
till honom: »Kom icke din hand vid mitt byte, eller —»
han fulländade icke sin hotelse, utan tilläde, hastigt besin-
nande sig, i en mildare ton: »Pelsen är tjock och varm,
skulle jag på Stegeborg åter råka ut för frossan, som jag
nyss öfverstått, så behöfver jag den att hölja på mig, han
skall uppvärma mig.»
Jägaren trädde genast tillbaka, och främlingen lade
det tunga djuret på sina axlar, tog armborst och spjut och
följde tåget till slottet.
Vid aftonmåltiden satt främlingen bredvid Märtha, hvil-
ken temligen hemtat sig efter den förflutna dagens för-
skräckelse och med den innerligaste ömhet smög sig intill
sin make, uppmärksamt lyssnande på hvarje hans ord och
med den kärleksfullaste sorgfällighet sysselsatt med honom,
i det hon bemödade sig att läsa hans minsta önskan i hans
ögon. Stum satt främlingen bredvid henne, njöt blott litet
af de i öfverflöd erbjudna rätterna, och hans sammandragna
mun, de besynnerliga ryckningarne i hans anletsmuskler,
äfvensom hans oroliga, stundom häftiga rörelser förrådde,
att han just icke kände sig’ lycklig i denna stilla, glada
familjekrets. Midt emot honom satt Axel Stures svåger,
likaledes stum, men lugn och sluten inom sig sjelf, med
blekt ansigte samt ögonen stelt rigtade på väggen, endast
understundom nedblickande på sin tallrik.
Sedan Sture en lång stund språkat med sin maka om
hennes syster, drottningen, och konung Gustaf, om händel-
serna vid hofvet i Stockholm och om sina egna angelägen-
heter, hvilka han äfven besörjt under sitt tio dagars vistande
i hufvudstaden, rigtade han, i det han vänligt vände sig
till sin stumme gäst, samtalet på upproret i Småland. Främ-
lingen förblef härvid likgiltig, men Axels ansigte upplågade
häftigt, och med spänd väntan flyttade han sig närmare
intill sin svåger. Denne skildrade nu konungens vrede ocb
tilläde, att Gustaf på allvar rustade sig att på det efter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
