Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
147
ändå en väg i denna natt, och skimra dä kanhända annor-
städes ljus emot oss — nå väl, låtom oss vara vid godt
mod, vi helsa hvarandra i ett annat lit’ såsom vänner!»
Derefter vände han sig med köld och lugn till Dacke och
sade: »Jag ber icke om mitt lit, men du känner min svag-
het, jäg har alltid älskat en stark dryck — låt derföre
icke kasta mig i det osmakliga salta vattnet. Tag mig
med dig till borgminerna och låt der dränka mig i ett
stort fat mjöd. Du kan ju låta betala denna sista läske-
dryck med alla de penningar, jag bär hos mig. Låt dränka
mig i ett fullt fat, att efterverlden kan säga om mig som
om den gamle konungen i Hedenhös: han har slutat sitt
lif i vindfria vågor. Låt mig få denna sista tröstrika sömn-
dryck, Nils! Du är skyldig mig den för den hjelp du halt
af mig, och du skall få lära huru en man med mod och
hjerta bör dö.»
Måns Hanes köld och hans besynnerliga begäran gjorde
intryck på Dackes stenhårda hjerta, och han beviljade sin
gamle stridsbroders önskan. Man band nu Hane på en
häst. Tian sökte fördraga sitt obeqväma läge så godt han
kunde och kastade medlidsamma blickar pa höfvitsmannen
och hans dotter.
Dacke stod inidt i kretsen af sina kamrater, af hvilka
han, sedan han länge talt med dem, tog två aisides, för
att i hemlighet, som det tycktes, meddela dem befall-
ningar. Derpå vände lian sig till Arvid och sade, hånfullt
leende: »Mina fängelser uti den gamla borgen voro ieke
nog fasta för förrädarens händer, det fastaste fängelset
är — grafven. I jordens sköte ären I säkrast förvarade!
Jag har svurit eder den fruktansvärdaste död — så stigen
då nu lefvande ned i grafven; lefvande skall man begrafva
eder, det är min befallning. Lyften dem på hästarne, fö-
ren dem till Bråvalla hed, der skola grafvar beredas för
dem. Fullgören punktligt min dom, annars väntar eder
ett lika öde!» befalde han sedan de tvenne karlarne.
Den stränge domaren tycktes njuta af de båda olyckli-
ges fasa.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
