Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
150
sten, utan att vidare gifva akt på hvad som tilldrog sig
omkring henne.
»Hvar är min son? Jag lemnar icke förr detta ställe,
än jag funnit den skälmen ; ty han är med dem, derpå är
jag säker», ropade Dacke åter med den häftigaste vrede.
»Der borta på klippan står en menniska, om icke mån-
skenet bedrager mig», sade en af skogstjufvarne.
»Det är den skurken — fören honom hit! Jag har
ständigt varit för mild mot honom, men i dag väntar ho-
nom ett strängt straff. Jag skall icke mera lägga fing-
rarne emellan !» skrek Dacke.
Några af karlarne stego uppför klippan och först då
de voro Olof helt nära, vaknade han ur sin djupa dom-
ning. Med förskräckelse igenkände han sin fars medbjel-
pare och utropade hastigt : »Hvar är Agdä?»
»Med sin far på vägen till döden», svarade en af de
uppstigande med dof röst. »Följ oss till din far och be-
red dig på ett allvarsamt straff.»
»Allt är då förloradt !» utbrast Olof i högsta förtvif-
lan. »Agda åter i min fars händer! Jag vill då aldrig
mer se hans ansigte —• sägen honom, att han icke mer
har någon son!» och innan de kunde förhindra det, stör-
tade han sig ned från klippan i det brusande hafvet. Vå-
gorna slogo högt tillsamman Öfver hans hufvud.
Bestörta återvände männen till sin anförare. Hvarje
tanke . på räddning var här förgäfves. Då de förkunnade
Dacke dödsbudet, blef han liksom träffad af en blixt och
stod en stund mållös. Derefter tycktes han hastigt vakna
till medvetande, slog båda händerna för ansigtet, steg skynd-
samt till häst och jagade, liksom förföljd af onda andar,
tillbaka till sitt näste bland ruinerna.
Dvergen var försvunnen och kunde ej återfinnas.
Djup tystnad herskade vid bafsstranden; endast vå-
gorna brusade, och stormen tjöt deremellan. Den gamle
Bolla lemnade stenen, hvarpå hon satt, och då hon gick
nära förbi den låga stranden, blef hon stående och böjde
sig ned, ty just i detsamma uppkastade en skummande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
