Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
75
väsen. Frukta ieke, att den qvinliga svagheten skall för-
lama mig, innan vi stå deruppe på vår tyckas spets! Frakta
icke att jag skall rysa, då jemrens klagoljud och de slagnes
förbannelse tusenfaldigt nå mitt öra! Dessa fasans toner
skola leda mig till ryktets tempel, liksom en segersång, ty
mitt bjerta är väl förvaradt för hvarje intryck af feghet.»
»Hjelteflicka ! Om jag ock måste ödelägga vårt land
med ett eldhaf, så att ingenting blir öfrigt mer än rykande
spillror, så bär jag dig likväl genom eld och lågor upp till
tronen! Brita! — min älskade, maka!» svarade Dacke
förtjust och slöt henne fast i sina armar.
Efter en lång tystnad, då de länge stått öga mot öga,
begynte Brita, vekare än tillförene:
»Allt har jag uppoffrat för dig ! Jag öfvergaf faderne-
huset, slet mig lös från min fosterfaders bjerta, ifrån min
systers bröst och följde dig. G-refve Otto förolämpade jag
djupt genom försmåendet af hans varma kärlek — allt detta
gjorde jag för dig! Hör derföre nu min bön, var trogen
och vänd aldrig ditt bjerta ifrån inig; ty en gång har jag
redan under min lefnad visat, huru varmt jag kan älska —
men ännu mera lågande hata. Axel Lejonhufvud!» — en
sakta rysning genombäfvade henne hastigt, då hon uttalade
detta namn, och det var liksom ett rysligt minne hämmade
hennes tal; men snart fortfor hon med mera fattning: —
»Hvarför kommer mig hans namn på tungan? Redan
länge har jag bemödat mig att helt och hållet glömma
honom, och verkligen — en lång tid har jag icke mer
tänkt på honom. Men då det en gång är nttaladt, så
önskar jag veta hans öde, fastän intet mera rörer sig i
mitt hjerta, som jag kunde hålla för ett spår af qvarblifvet
deltagande från förra tider. Hvad blef hans lott, då jag i
Bergqvara frivilligt öfverantvardade honom i dina händer?»
»Döden!» svarade Dacke med dof röst. »Han har
hunnit sitt mål — en djup graft).
Brita hade ovilkorligt vändt sig ifrån honom och såg
länge ned framför sig, liksom försänkt i djupa tankar; men
ändtligen sade hon med ett hatfullt uttryck på sitt ansigte,
i det hon lade handen på pannan:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
