Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
»Förstår du ej det, din ynkrygg?» röt Mathias
till, sä att det gaf eko i skogen. »Krutström
ska’ ha flickan, det säger jag.»
»Men, jag säger nej,» inföll den unge mannen,
»och jag ska’ visa er att jag midt för Krutströms
och er näsa ska’ hemföra Ingrid såsom
min hustru.»
»Å hut, pojke!» skrek Mathias Nock och
rusade med höjd knölpåk fram mot Adolf. Men
han kom för sent, ty denne hade redan, efter en
hoppfull afskedsblick på Ingrid, skyndat ned till
båten.
Då Mathias Nock ändtligen hunnit dit ned,
var den lilla farkosten redan ett godt stycke ute
i sundet. Den gamle fiskaren fick derför ej hämnas
på annat sätt, än att höta åt honom med
knölpåken.
Adolf stod upprätt i farkostens akter och
vinkade ett tröstefullt afsked åt Ingrid, som också
gått ned till stranden, men något afsides från
Mathias. Hon besvarade också den älskades viftningar
så mycket hon förmådde.
När gubben Mathias varseblef detta, uppflammade
hans vrede på nytt. Han tog Ingrid omildt
i armen och förde henne under ideliga förebråelser
hem.
Från den dagen blefvo bekymren för »Skär- -
gårdens perla» ännu större, och ett par dagar
var hon till och med allvarsamt betänkt på att
fly ifrån det förfärliga hemmet. Men den onda
röst, som bjöd henne att taga detta öfverilade
steg, nedtystades snart af en god:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
