Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
honom omöjligt att förmå Ingrid att taga in hos
Krutström, dit Mathias slutligen sjelf begaf sig,
och der han naturligtvis blef helsad hjertligt välkommen.
Ingrid begaf sig i stället till gästgifvaregården,
der en af hennes läskamrater hade tjenst.
Denna unga flicka visste om Ingrids tycke för
Adolf och tröstade henne för den skull efter bästa
förmåga.
På förmiddagen anlände en af Vaxholmsbåtarne
från Stockholm. På akterdäcket befunno
sig bland de många passagerarne äfven patron
Sillgren och hans unga biträde Adolf Lund.
»Vet du hvad, min käre Adolf», sade Sillgren
när de väl lemnat Tenö brygga bakom sig,
»det gläder mig verkligen att få se den högfärdige
Krutströms långa näsa i dag. Ser du, så
ska’ man ta’ dylika personer!»
»I hvilken stor skuld står jag ej till farbror!»
utbrast den unge mannen och tryckte varmt
gubbens hand. »Jag kan ej nog tacka farbror
för . . .»
»Ah, se så,» afbröt gubben med en viss häftighet.
»Du vet att jag står ensam i verlden.
När det då lyckats mig att få tag i en menniska,
som jag kan högakta, då är det ej mer än
rätt att jag försöker att bereda henne en sådan
framtid, att – – men, vi tala ej vidare derom
nu!»
Just i det samma som ångbåten svängde af
in till Vaxholms brygga syntes ett stort vackert
skepp, i hvars akter stjernbaneret (den nordamerikanska
unionsflaggan) svajade, styra in mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
