Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
113
Jag kunde se dem, fastän någon släckt ljusen i
salen. Jag kunde se, att han kysste henne. Och nog
tyckte jag mig se, att hon svarade.
En skälvande upphetsning grep mig. Var det inför
henne jag hade dåligt samvete? Jag kunde ha
gap-skrattat, men jag gjorde det inte. Jag tryckte Sylvia
mot mig, och hon blev god igen. När grammofonen
växlade skiva, lämnade jag henne i soffan vid spisen
och gick de tre trappstegen upp till groggbordet i
hallen.
Jag skrattade inte längre åt Salomon och hans
fladdrande fjäril till fru. Varför var den bedragne
alltid löjlig? Varför var den intet anande äkta
mannen alltid en lika tacksam lustspelsfigur?
Jag behärskade en idiotisk impuls att hälla halva
dricksglaset fullt med whisky och berusa mig.
Mullret och den lille, energiske bankdirektören stod
bredvid mig, inbegripna i en hetsig diskussion om
försvaret. Mullret ansåg, att man skulle bygga ett land för
människor och inte för krigsmaskiner och soldater,
och bankdirektören undrade, vad man skulle ha ett
land för människor till, om man inte kunde försvara
det. Jag stirrade på dem och undrade, varför jag
aldrig anat vem Ulla egentligen var.
Det är nog bra att vara frånvarande,
hemlighetsfull och oåtkomlig. Det behövs bara en liten för-
8 — Tre fruar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
