Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen. Brittmässosommar - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Tre fruar
137
Jag var nära att be henne inte säga »den där Beth»
i försmädlig ton, men jag behärskade mig.
— Behöver jag svara på det? Det förefaller mej
att vara vad man kallar en retorisk fråga.
— Kanske det. — Hon reste sig och räckte mig
den fuktiga näsduken. — Jag vill bara, att du inte
ska känna dej bunden av din familj, som du kallar
det. Vi klarar oss nog.
Hon gick in till sig. Jag drack ur min grogg och
satt kvar. Hade jag ingivit henne falska
förhoppningar? Jag hade ljugit och talat sanning i samma
andedrag. Men vad i fridens namn skulle jag säga?
Var jag glad att hon givit mig fri? Efter några
sekunders samvetsbetänkligheter gick jag och
blandade mig en ny grogg.
Jag var mig inte lik, som Ulla mycket riktigt
anmärkt. Badrumsvågen visade, att jag gått ner ett par
kilo, vilket inte är lite för en förut mager karl, och
jag hade nästan ständig huvudvärk. Timmar i sträck
kändes det som om någon skruvat åt ett järnband
kring pannan. Var jag sjuk? När söndagen kom,
dimmig och regnvåt, for jag till Hannibal. Jag fick
av någon anledning för mig, att han var hemma mitt
på söndagsförmiddagen, och så fort hembiträdet öpp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
