Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jag har börjat med pennritningar och då jag i dag framvisade
min andra ritning i denna genre, sade sig Alex. ingenting hava
däremot att anmärka utan blev ’helt förbluffad’ däröver. Hanna,
du tager ju icke detta meddelande som skryt — jag vill blott låta
dig veta min glädje över att det arbete, som mest intresserar mig,
ej är förkasteligt. Nu har jag en verksamhet och den skall bliva mitt
skötebarn, ett annat mål att arbeta för än uteslutande på mig själv
— det mest egoistiska och egoismnärande av alla strävanden. Med
ett annat mål än sig själv i sikte arbetar man likväl omedvetet och
kanske med större framgång på sitt eget jag. Nicht wahr, mein
Kind?» —
D. 21 okt.
För några dagar sedan företog jag mig i gott sällskap av tre
personer en promenad till Tölö park, rättare skog. Jag njöt
obeskrivligt av den friska blåsten och av den vilda naturen —, ett
höstlandskap belyst av Oktobersolen är bra härligt — allt ser friskt
och lera/tigt, frimodigt ut, luften är så ren och stärkande och de
bara träden vittna om kamp och strid. Här var för det mesta
barrträd, kullar och dalar, sjö och klippväggar. Mitt sällskap tyckte att
där var för litet ordnat, jag njöt av oordningen — hade redan länge
längtat att få komma ut i Guds fria natur och få språka med
granarna. Dageligen spatsera vi, Eva och jag, kring gatorna och det har
visst även sitt lilla behag, ity att man får se den ena fysionomin efter
den andra — men efter att ensam få ströva omkring i skog och
mark lär jag förgäves få vänta. Moster tillåter mig det ej och det lär
väl vara mindre rådligt.»
Antagligen som en följd av de många nya intrycken och de
nya förhållanden, som överflyttningen till Helsingfors
medfört, tyckes mot slutet av året 1865 i Fannys brev till vännerna
i Wasa kunna spåras en viss trötthet eller en avspänning i
hennes livfulla temperament. Hon talar också själv i ett av
breven om »en stagnation i de inre livsyttringarna».
Men det livliga temperamentet tar dock snart åter ut sin
rätt och hon skriver:
D. 26 nov.
»Hanna, jag mötte Cygnaeus i dag, nej, du kan ej tänka dig
huru poeten såg ut... ofantligt stort huvud, jag tror svart hår och
polisonger eller tvärtom, buskiga, förskräckliga ögonbryn och ögon
så stirrande och gapande som vad; dessutom en skinnbrämad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
