Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - FANNY CHURBERG - I konstens förgårdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
D. 2ö juni fortsättes brevet och Fanny omtalar, att
professor Lönnrot midsommardagen kommit på besök till Peili,
atfölid av sin äldsta dotter: »De stannade kvar hela dagen
och eftermiddagen tillbragte vi under en stor björk vid
sjöstranden och hade riktigt roligt. Gubben kunde skratta så
hjärtligt åt alla små anekdoter. Han täljde åt mig en
herdeflöjt, som jag troget skall bevara.» Två dagar därefter
tillfogas ännu i brevet, att hon begynt taga lektioner i finska
för Lönnrots dotter, samt att hon följande dag skall börja
måla och hennes modell skall vara »en stor sten i parken».
Fanny Churbergs brev från denna sommar äga sitt främsta
intresse för oss genom att visa, huru hon under vistelsen ute
på landet begynte på ett ungdomligt svärmiskt, men
samtidigt realistiskt sätt få ögonen öppna för hemlandets natur.
Breven ställa sålunda redan i en viss belysning något av den
konstnärliga egenart, som hon senare på sitt
temperamentfulla vis utformade i linjer och färger.
Pa hösten återvände Fanny jämte sin moster och sina
kusiner till Helsingfors. I ett brev till Rosina Heikel skriver
hon, att hon här får lektioner av landskapsmålaren Berndt
Lindholm, som återkommit från Diisseldorf och under en tid
framåt stannar i hemlandet.
»Den 13 dec.... vändom oss till den stora ljussidan i mitt liv.
Jag ritar och ritar och kommer allt mera in i Rafaels och ditos stora
hemligheter. Rosina, ett huvud, som hittills var mig en plåga, är
nu min förtjusning, och ändå — träden stå mig högre. Har just
slutat ett gammalt, simpelt gubbhuvud eft. Bendemann, som
andra se på med misshag och jag med helt andra ögon — fick också
Torsten, som har ett fint öga, att slutligen hålla med mig. Vet du
han får alltid först göra anmärkningar emot mina ritningar, innan
Lindholm ser dem, och oftast upptäcker han fel, där jag inga sett.
Svårare och svårare huv. får jag, och stundom litet beröm också —
men vad hinner man med dessa mörka tider! Jag arbetar så mycket
jag ser och tycker mig ändå ingenting göra. Efter jul får jag börja
rita efter gips... Och min lärare själv då, som människorna smått
mysa åt i hemlighet — gudbevars, men ändå tillräckligt nog att jag
må se det, är en ung gosse, mera kort, genomträngande bruna,
alltid öppna fritt skådande ögon (bruna tycker jag ju ej omi), säkert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
