Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - MARIA WIIK ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Sagan framställes här som en gammal kvinna, vars stora
gestalt med det något framåtböjda kraftiga huvudet och de
knotiga, mycket karakteristiska händerna delvis stiger fram
i skarp belysning, delvis åter synes draga sig tillbaka för
att försvinna i de djupa skuggorna av draperier, som i rika
veckfall täcka hjässan och skuldrorna. I händerna håller
hon en mot knäna stödd stor bok, vilken avskäres av tavlans
ram.
För det mystiska och hemlighetsfulla i tillvaron, för det
som trotsar det nyktra förståndet, men ändå bär
vardagsdräkt, för det storvulna, som samtidigt är folkligt och enkelt,
för allt detta, som är sagans rätta väsen och själ, har
konst-närinnan här funnit ett kraftigt och övertygande uttryck.
Bilden, hållen i naturlig storlek, är utförd i pastell, delvis
med undermålning av akvarellfärg i syfte att förstärka och
fördjupa de kraftiga skuggpartierna. »Sagan» är ett av Maria
Wiiks själfullaste och intressantaste verk.
Hösten 1905 begav sig konstnärinnan än en gång till Paris.
På vägen stannade hon några dagar i Liége för att bese
världsutställningen och göra sig förtrogen med den moderna
konstutvecklingen. Det var också främst i detta syfte hon nu
uppsökte Paris, där hon ej denna gång hyrde sig någon ateljé,
utan lät färger och penslar vila och i stället använde tiden till
att se, både genom att på höstsalongen uppsöka och studera
den nya konst, som vuxit fram sedan hon sist var där, och
genom att i samlingar och museer uppliva intrycken av den konst
hon sedan gammalt kände till och beundrade. I följande brev,
skrivet till målarinnan Ada Thilén, finner man med vilket
livfullt och ingående intresse hon gjorde det:
Paris 26/10 05.
»Nu ha vi redan varit här två veckor och jag har ännu så mycket
osett. Jag ångrar att jag varit så länge borta härifrån, det är
uppfriskande att vara här. Men jag har ännu icke klart för mig
om jag kunde arbeta här, det tror jag icke, det är för oroligt. Jag
njuter av både gammalt och nytt i Luxembourg. Du måste komma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
