Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
167
pen av pliktkänsla» hackade han som en korp
ut ögonen på liken. Han visste, att
ingenting inom honom skulle resa sig mot denna
»pliktkänsla», som århundradena hade smitt
fast i den ryska själen — på stupstock och
med bödelsyxa. Han grät...
Rummets nakna väggar föreföllo att
drypa förtvivlan i hjärtat, dödligt gift i ådrorna.
Det var något i det här rummet som hånade
självkänsla och självmedvetande, själens
kraft och kroppens styrka och själva livet.
Ett något sällade sig här till en, ett något som
var alldeles likt en själv och ändå så helt
annorlunda; det omsvävade löjtnant Vjesnitsin
i ensamheten likt en väsenlös skugga och
stirrade med döda ögon in i hans levande känsla.
Då den unge officern blickade omkring sig,
såg han sopor och damm, som i tjocka lager
täckte allt. Vid anblicken av all denna
förödelsens styggelse började hans tankar
kretsa kring mannen, som i livet ej hade
förmått bemästra sig själv och som ännu efter
döden kämpade med livet. Löjtnant Vjesnit-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
