Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
darrande hand hans tjocka, glänsande, svarta
hår. Hon lugnade honom likt ett gråtande
barn och viskade förskräckta, ömma ord.
Till sist lutade hon sig emot honom, och
förvandlad till ett enda leende började hon kyssa
hans vita panna. Hon kysste den sakta och
varsamt som en blomma, vars fägring man
inte kan se sig mätt på, vars doft man inte
nog kan andas till sig, med självförgäten,
hängiven kärlek. Han höjde ej på länge
blicken till henne — varken förvånad eller rörd
över hennes överströmmande ömhet. Hans
hjärta var fullt av bly tungt vemod. Då han
slog upp ögonen, stodo de ännu fulla av
tårar. Genom dessa oavbrutet kvällande tårar
blickade han in i hennes ögon och grät över
landets fruktansvärda olycka, över
nederlagen, offren, strömmarna av utgjutet blod.
Han talade om deras folks tillförsikt, som
så grymt hade gäckats, om sin tro och sina
förhoppningar, och han snyftade, emedan
endast förtvivlan var lämnad honom övrig.
Hon smög sitt huvud intill hans skuldra och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
