Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 66 )
undransvärd; det var ett sagta Adagio, ods
tonerna liksom dogo bort uti de rörande
Cadancerne. Ehuru han satt vid Leonoras
sida, kunde han likväl alldrig, så snart han
spelade Clarinett, afhålla sig att tänka på
Zelina’, detta hade blifvit honom en ljuf va»
jia, sedan han var hos henne, och äfven nu
sväfvade hans själ till den tysta Dalen vid
de klara tonerne àf det älskade instrumen»
tet, Hastigt föll den tankan honom in: tänk
om Zelina nu såg mig? —■» Clarinetten föll
ut hans hand, han steg häftigt upp, och då
Prinsessan frågade orsaken dertill, sade han:
att han ville beskåda den granna flottan, som
just nu nalkades stranden. Sjön var fullkorn»
ligt lugn; och dess spegelyta Upplystes af
de otaliga Facklorne, likasom af den klaraste
middagssol,
Victor satte sig åter, men på längre
afstånd från Prinsessan, då han i detsamma
hörde någon ting plaska i vattnet nära in»
till sig, och såg en hand som ur djupet
räckte honom en stor dosa. Den var af
jernbleck, och på den fina
svarta-laquerin-gcn stod med hvita bokstäfver dessa
orden-yarning och förlåtelse.
Victor tviflade ej om dosans innehåll 3
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
