Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
( 126 )
Om jag vetat tum härkomst, sade nan,
skulk "jag med döden i hjertat aflägsnat mig
s -dan jag första gången såg Zelina :> jag skul»
le haft mod att uppoffra min sällhet för
plig-tens stränga bud — men nu, icke så.
—-O&gnnig om min börd, har jag blort haft
en enda önskan; — den, att tillhöra Zelina.
Hon älskar mig — hon har mina första
E-der, och för hennes skuld afsäger jag mig
i dagen Thron, om Zelina ej får pryda den,
med sina dygder. O min Far! neka ej Er
sons högtidliga bön! — och Ni!
Florentinare! tillade han, i det han uppstod, vägren
ej den första önskan som Er trins
hemställer till Er kärlek!
Amadeus var garska rörd och kastade
en frågande blick på sitt Råd. Jag kan ej
afsiå min sons första begäran, sade han;
Victor! jag; skänker dia: Zelina, och hoppas
att detta val ej skall göra dig mindre vard
mitt folks högaktning.
Victor flög nu till Zelina, som nästan
utom sig af förskräckelse varit vittne till
den föregående Scènen , och afhört
Monåo-vis och Victors tal. Nu torde han den
täcka flickan fram till Thronen; Hon bar en
enkel hvit klädning, och en krans af Dalens
törnrosor omgaf hennes mörka låckar. Victor,
hade aflagt sina vapen, och i sin
vanliga gröna jagtklädning , kom han nu , med
den sköna Zelina vid handen. Då hon
hälsade på Storhertigen föll törnroskransen af
hennes hufvud , och Victor, som upptog den.,
böjde ett knä till jorden då ban räckte hen»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
