Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
115
digt fastgjorda, och reatcn nf
mnttnn läto de hänga ut.genom
gluggen. Derpå försågo de
sig med ost oeh bröd, Sigfrid
bevftpnit.de sig ined en gammal
rostig stlidsyxa, och Sten tog
ett svärd, något längre ftn ban
sjelf, ty de visste ju icke, om
nejden ännu rar säker för
fienden. Sedan hissade båda
sig ned långs den hängande
mattan, och emedan de voro
viga och starka, kommo de
utan svårighet helbregda till
marken.
Snön låg hvit öfver berg oeh
dalar. Intet spår af menniskor
syntes till; endast en skata
flög skrattande ifrån gren till
gren i de löflösa björkarna.
Gossarne kommo till den plats,
der byn förut stått, och funno
deri öde. Då sade Sigge: låt
oss gå till eremitkojan; — ty
der bodde en nittioårig
eremit i skogen, ett stycke från
byn.
— Nej, sade Sten, låt oss
gå till Matts hofslagare; —
ty Sten tyckte om hofslagaren,
men var rädd för eremiten,
som hade velat lära honom
att läsa.
När bröderne icke kunde
komma öfverens, beslöto de
att gå hvar sin väg, och sedan
skulle de träffas hos
hofslagaren, ty Sigge hoppades att af
eremiten få höra något om sin
mor och sin syster.
Alltså skildes de åt, och
det blef länge, innan tlc träffa-
des. Sigge kom till
eremit-kojan oeh fann eremiten pä
hatts mossbädd, halfdöd af köld
och hunger.
Sigge tyckte det vara
kallare inne i kojan, än ute pà
backen, och sade (ill eremiten:
hur har ni så kalit, kära far?
— Jag är sjuk och svag,
sade den gamle mannen. Ingen
har sedan många (lagar vågat
sig hit, af fruktan för fienden,
och sjelf har jag icke haft
krafter att hämta mat eller
bränsle.
— Nå, vid den helige
Sigfrid, ende gossen, jag önskar
ni vore frisk och rask, men
eftersom jag lofvade att
bevisa en god gerning mot den
första jag möter i dag, så är
jag glad att kunna hjelpa er,
käre fader. Här är ingen nöd
med maten, ty jag liar ost
och bröd, och icke heller ha
vi långt efter ved i skogen. —
Hvarpå Sigge gaf åt eremiten
hela sitt lilla matförråd och
gick derefter ut att med sin
stridsyxa hugga ved till en
god brasa.
Det dröjde icke heller länge,
innan der sprakade en munter
eld pà den skrofliga stenhäll,
som tjenade eremiten till spis,
och ilen gamle kände sig styrkt
af maten och värmen, dock
ännu mer af den vänlige
gossens närvaro. Snart hade Siijgc
berättat allt hvad han visste om
fiendens anfall oeh gårdens
o-Iyeka samt begärde ett godt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
