Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
icke okunnig om, att den unge
grefven lefvat bland er, herrar
jurymän, [»a en förtrolig och
vänskaplig fot, och betviflen
icke, att ju ej hans
öppenhet och frimodighet, samt
hans angenäma, förekommande
sätt starkt intagit er till lians
förmon. Och sist och slutligen
är jag icke okunnig om, att
jag skall tala emot honom, i
närvaro af lians vänner, lians
mor, denna mor som är ännu
mera vördad än hennes son är
älskad; vördad för alla sitt
köns dygder och talanger, och
som om hon arven icke skulle
hafva någon annan rätt till ert
intresse, likväl skulle förtjena
medlidande genom den
olyckliga ställning i hvilken hon i
detta ögonblick befinner sig.
— J kunnen ej heller annat
än lifligt vara intagne af den
ädle unge man som åtagit sig
sin väns försvar, äfven med
våda att få dela haus straff.
Jag högaktar Albert
Alten-burgs person, jag beundrar
hans talanger och hans
liög-sinta hängifvenhet; men jag
beklagar honom att hafva en
vän för hvilken, jag fruktar
det, han ej skall kunna
framhålla den minsta urskuldande
omständighet. Emellertid skall
tanken på att ban handlar
nobelt och att han har det
allmänna intresset på sin sida,
upprätthålla den unge
advokaten i det svåra åliggande
ban iklädt sig. Han uppträder
9
sist och slutligen i denna sak
som ett rättegångsbit råde
fölen vän.
— Äfven jag, mine herrar,
uppträder i samma egenskap.
Ty jag vågar kalla Fredrik
deri store för min vän. Han
är icke såsom andra suveräner
angelägen om att höja sig
öfver den öfriga menskligheten;
ban fordrar ej att man i samma
smickrande och krypande
ordalag skall tilltala honom som
hofmän och poeter; han vill
icke blifva dyrkad som en gud,
men högaktad såsom menniska;
ban önskar blott att hafva trogna
vänner och lydiga undersåter:
lycklige desse lydige
undersåter, de kunna vara försäkrade
om hans beskydd; lyckliga,
trefaldt lyckliga, lians trogne
vänner! de behedrns med hans
ynnest och förtroende. Det
hade stått i den unge fångens
fria val att räkna sig till denna
afundade klass. J veten alla
att hans mor, gtefvinnan
La-niski, åtnjuter konungens
vänskap, och att icke ens sonens
uppförande kunnat rubba
konungens förtroende till henne.
August Laniski liar, ehuru
till börden polsk, blifvit
uppfostrad bland en utvald krets
af preussiske ädlingar vid
krigsskolan i Potsdam, denna
plantskola tör hjeltar. Af en
sådan uppfostran och af sonen
till en sådan mor, hade man
bort kunna vänta sig ett
hedrande uppförande och akt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
