Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1!
Hl
grofva, lån ocli obildade skat
sällskapet. Jag bnr sedan
länge förklarat hvarje individ af
det föraktade Pikelina slägtet
lifvet förlustig, så snart ban
visar sig vare sig pä samma
åkar, gårdsplan eller sophög,
som jag. Det är en nesa, att
de skola finnas till; de
van-frejda hela vàr aktade,
anborna Corvus-familj genom sin
oförskämdhet oeh sitt. eviga
skratt och lättsinne." „Ha, ha,
ha," skrattade skalan med
spefull min och hoppade till en
gärdsgårdsstör längre bort,
„1 ären just ett präktigt par;
«den ene af högfärd biter sig
narra, så att ban sedan
gråter," såsom det står i visan.
Mins du hur’ räfven åt far din
upp, min heders tupp, hvilket
finnes omtaladt i allmänna
historien. Ila. ha, hu, så går det
väl en vacker dag med dig
ock. Och kusin Kraxelinus,
(härvid vände hon sig till
kråkan) om det är så bevändt,
att du rynkar nå din fula näbb
och ej vill erkänna min
värdighet, såsom kusin, så må,
gå, jag säger upp brorskapet
med dig, ha, ha, ha! Du är
ej väld min vänskap och mitt
förtroende aili sedan du i går
tog till flykten för den lumpna
kråkskrämmiin, ha, ha, hal Du
är temmeligen feghjertat, ha,
ha, ha! Tacka vet jag mig,
jag har ingen hönshjerta: jag
åt i godan ro de präktiga
haf-rckornen, som just voro ut-
sådda, ha, ha, ha. Och hvad
dig beträffar du mnskätande
Tuppelin, så vidhåller jag mitt.
förra påstående, att du är en
dålig hönsfader, ty mer
bekymra sig till oeh med de gråa
spnrf-putifnaskrarne om sina
ungar än du, högfärdigt
galande galile, litt, jia, ha! Och
sà vippade skatan på stjerten
oeh tyckte sig hafva gifvit
tuppen en god lexa. „Kukeliku,
kukeliku, det går för långt,
gnla-de tuppen. „ Krän k, kranu, det
år førsk&mdt," kraxade
kråkan, men skatan for skrattande
sin väg. — rJag måste innan
dagens slut hafva hennes lif,"
larmade tuppen och gick af
oeh an med hastiga steg och
svängde med stjerten och
skakade på skägget och blef
blossande röd af vrede. „SkulIe
tnnn helst täckas gå i tvekamp
med henne, så vore hon snart
expedierad," fortsatte ban och
sparkade i förargelsen upp
sanden med sinn sporrar. „Och
jag kusin (jallus, lofvar vid
min kråkära, som blifvit
be-fiäckad af denna oqvädiga
Pikelina, att hon inom fyra
timmar skådat sin sista stund.
Krnak, kranu, farväl! Jag
skyndar till granskogen att. samla
ihop mina trupper och
bundsförvanter, ..kraxade kråkan och
flög åstad. Men —pang! —just
i detsamma small ett skott, och
en man framkom bakom
lad-kntiten der på ängen och tog
vara pà kråkan, som vred sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
