Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•312
i den stora anlen som är såsom
ett konungaslott, och den år
minnsann vackrare fin fru
We-bers sotiga hänglampa, och den
låte Victor har sitt eget
sofrum med förhängen för
fönstren, och ett glasskåp med
böcker, så vackert! och en egen
skrifpulpet med ett skiftyg af
brons, och ett litet skåp ännu,
med bygspel, schackspel och
flera andra spel, och stora askar
med tennsoldater, mycket,
mycket praktfullt ! det felas endast
att de ej kunna spatsera
omkring! och de andni barnen
hafva också sina egna små kabinett
och ännu dertill en egen
leksal i utbyggnaden som leder
till trädgåren — o huru
lyckliga de äro! — och så ofta det
blir någons födelsedag så
låter inan baka åt honom en
tor-ta, så stor som vår svarta
bröd-bulla!" — och den lille Krausle
slickade sig om munnen af
lystnad efter herrligheten och
de andra tänkte väl då och då
i stillhet: om jng dock kunde
vara så lycklig!"
Högst uppe i vindskupan
bodde en gammal enka, fru
11 i ller med sin gamla piga, den
tjocka Magdalena, lion
kunde icke mera gå ned lur trap-
porna, emedan hon sedan en
lång tid var lam. Då hon
hörde huru gossarne sprungo af
och an i trapporna, suckade
hon väl mången gång: „ack
huru lycklig man är, då man
ännu är frisk och ung!"
Fölen titi sedan hade en slägtinge
kommit till henne på besök.
Det var en prestenka med två
små flickor och en blek gosse
som nu skulle begynna att gå
i skolan.
Den lille Frans var ensam
såväl vid sina lexor som vid
sina lekar, och säg ofta
längtansfull! på de inackorderade
gossarne som alla tillsammans
arbetade eller läste, eller lekte
så muntert ute på gården. Ilan
hade så gerna gjort så med, men
var mycket för blyg att våga
sig ut ibland alla de stora
gossarne och så tänkte ban med
saknad på den lilla trefliga
byn, der han såsom „prestcns
Frans" blifvit hållen i stor ära
af bondbarnen, hvilka gjorde
honom till viljes i allt.
Derföre tänkte Frans ock
mången gång: „huru lyckliga
måste icke de der gossarne vara,
de som äro så många
tillsammans !u
(Forts.)
IIELS 1NGFOKS,
1’ Ii« o d o r S tt ti & r b n I in • boktr j-cknrl, 1 8 7 2.
Företedt: L. Heimbürger.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
