Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
8 N:o 2.
8
fenomener och endast äger subjektivt
värde. På samma gång trodde han
dock på tingen i sig, "das Dingan sich",
ehuru han ansåg att vi kunna lära
känna intet om den. Dessajläror fram-
kallade otaliga spekulationer med afse-
ende a kunskapens väsende
— speku-
lationer som halva utgjort kärnan af!
tysk metafysik under detta århundrade.
Vi nämna blott Fichte, Scheliing, Hcgel.
Scbopenhauer log dock ingen notis
om de tyske metafysikerne, som efter-
följde Kant, och visade sig bittert fi-
endtlig mot sin store lycklige rival
Högel. Ett bovis pl del laga i hans
karakter är hans förakt för do tyska
universitetens "professorer", hvilka,
han framkastade, för att ernå embeten,
fördelar och socialt anseende, undervi-
sade i den anda att styrelse och kyr-
kor gillade den. livad honom sjelf be-
träffar, var han d ’Ver den ytter-
liga likgiltighet hvarmed lians filosofi
emottogS, under mer än trettio ars tid.
och styrktes helt vissi i sitt hat och
■je med sina medvandrare, just
genom sin egen "tur.
lien kritiska filosofiens läror ai
Schopenhaner, såtillvida som den skiljde
emellan fenomen >ch realitet; han till-
stod oss äga kunskap om den sednaré.
För hans åskådning är viljan all tings
verkliga grund och hufvudsakligfl källa
eller förklaring, Men med vilja afsef
lian ej bloti del vi vanligen beteckna
>:. utan de st..ra naturkrafterna,
maniska lifvets instinkter och im-
pulser, sådana vi iakttaga dem i plan-
tor och djur sami i ii.’ menskliga va-
relsernas verksamhet. Rörelsen, i alla
varierande former, synes sålunda1
ta sin metafysiska grundorsak. Den j
verkliga, djupa, eviga och oemotstånd-
liga naturkraften är viljan, hvilken till-
kännager sig sjelf såväl i alla pr
ser af siälKis tillvaro, som ock i alla
lefvande tings verksamhot.
A’, ilden har. så att säga, två sidor.
På ’len ena sidan är föreställning,
eller idé (Die WeU ist Vorstellung)’.
Verlden som föreställning, består af
odelbara hälfter, objekt och su-
bjekt — hvarje objekt existerande un-
der former af tid, rum och orsak, samt
ägande en relativ tillvaro d. v. s. ge-
nom och för något utom sig sjelf. Ge- j
nom eti förståndsresonnemang, som ej
ifa ord kan förtydligas, kommer Scho-
penhauer till den konklusion att vi må-
ika nniversii innersta väsen an-
norstädes im i "föreställningen", hvil-
ken ftr blotl ena sidan af verlden och
sjelf består af de båda nyssnämnda
elémehterna.
Den andra sidan af verlden är denna’:
verlden är min vilja (Die Welt ist|
mein Wille). Vi kunna komma djupare
än till denna "föreställning", hvilkon,
om den vore allt, skulle göra nnrver- \
sinn till en dröm. Vi äfo medvetna
om att våra kroppsrörelser framkallas
af viljan. Ehuru vi blott i reflexionen
kunna skilja emellan vilja och hand-
ling; i verkligheten ärn de ett. Glädje
och smärta äro viljans omedelbara af-
fekter. Kroppen är, för att begagna
tyske metafysikers smaklösa språk,
viljans objektificerando".
Genom analogi erkänner Schopenhauer
viljan allmänt närvarande i naturen.
Detta är orsaken till alla förändringar,
rörelser och natur — samt lifsproces-
ser. Den universella viljan är viljan
alt existera. I dess olika sätt al!
framträda so vi dess enhet. Fratnbry-
tandet af denna mäktiga kraft i hand-
ling, är orsaken till alla företeelser
inom universum. Lif, sjelfmedvetande,
lidande, dessa ärq resultaten af "viljan
att lofva". hvilkon igenlinnes i indivi-
dens erfarenhet, liksom i den mensk-
liga racens historia. Hvarje menniska
har en naturlig önskan att lefva, ned-
lagd inom henne af den omedvetna na-
turkraften, — en önskan hvilken det
är henires hemlighetsfulla privilegium
att bejaka eller förneka. Genom att
jaka dertill. dömer hon sig till obot-
ligt elände.
Schopenhauers ethiska doktrin —
om den kan kallas ethisk, hvilar på
lians lära med afscendc ii viljan. 1
den fjerde boken af hans stora arbete,
afhandlar lian "det medvetna jakandet
eller förnekandet af viljan att lefva".
Viljan är källan till all tillvaro;
n existerar emedan viljan linnes.
Denna universii mäktiga kraft, uppen-
barande sig såsom "viljan att lefva" är
roten till allt ondt. Att motstå döden
är såväl en nödvändighet som en olycka.
Individen tvingas af den stora natur-
kraften att frukta och undvika varan-
upphörande, samt begagna medel
för lifvets uppehållande – att förse
kroppen med födoämnen och bekämpa
sjukdom och död. Sålunda fastställer
naturen mänsklighetens fortsatta elände.
Om viljan är nyckeln till Schopen-
hauers filosofi är den till Hartmaris
doktriner: det omedvetna. Edvard v.
Hartman öfverenstämde med sin före-
gångare i den tro att verlden, tillkom-
men genom en icke förnuftig vilja, är
ett misstag, en usel verld och att det
är bättre att icke existera än att göra
det. I enlighet med den svindlande
byggnad hans mästare uppfört, sökte
Ilaitnian för densamma lägga en dju-
pare, bredare metafysisk grund. Mot-
ståndare till Segel, som alla pessimi-
ster varit det, förkastade han helt och
Mllet förnuftet såsom universii slutliga,
absoluta princip. Han införde det omed-
vetnas filosofi (Philosophie des [Jnbe-
wussieu), hvilken framställer alltings
stora hemlighetsfulla kraft och, förkla-
rande orsak såsom omedveten, men till—
lika besittande organisationsförmåga och
fullföljande ett stort mål, gifvande ripp-
hof åt universum med alla dess faser.
Kant hade sagt att det vore en mot-
sägelse att påstå sig äga idéer och
dock ej vara medveten derom. Hartman
tillstår att "omedveten framställning"
har utseende af paradox. Men sedan
nu engång det omedvetnas område är
en välodlad vingård, hvilken kan gifva
mera åt den som studerar den, kan
måhända den som gräfvor djupare un-
der ytan finna g3’llnc skatter i det
omedvetnas dolda schakter.
Men vi veta med bestämdhet att
många af våra handlingar äro uttrycket
för en afsigt, och jemförclser leda oss
till det antagande att äfven naturen har
den afsigt att låta oss igenkänna en
plan i verldsdaningen. Det gifves vis-
serligen automatlika rörelser och in-
stinktiva handlingar, afsigtliga ehuru
afsigten är omedveten. Vi vilja låta
den omedvetna viljan vara ansvarig för
liknande lifsyttringar. Hvad den kristne
hänför till en gudomlig upphofsman,
hvilken handlar enligt godhet och vis-
dom, hänför Hartman till den omed-
vetna viljan. Dernr härflyta, enligt
hans åsigt, de stora rörelserna och im-
pulserna hvilka äro karakteristiska för
mänskligheten, för estetiska och mora-
liska omdömen, religiösa principer samt
hela den mcnskliga utvecklingshistoria!!.
(Forts.)
Bokmarknaden.
Till salu å F. Waid. Lönnbecks
kommissionsförlag, Åbo:
HjertatS lif i Gud. Teckningar från
Guds ord af Th. L. Cuyler. Haft. 1:
40, kart. 1: 75, klotband 2: 45 p. Med
skäl har D:r Guyler lVirvärfvat sig an-
seende såsom en af de mest lästa sam-
tida på den lättare kristendomslittera-
iiii-ons område. Dot linnes hos honom
— och i denna bok ej mindre än i
hans öfriga verk
—en lillig, verksam
sympati, som oemotståndligt tillvinner
sig förtroende, en kännedom af menni-
skor och verlden, inbemtad genom lils-
lång erfarenhet, en fin och ädel upp-
fattning af hvad som erfordra? och huru
detta skall tillfredsställas, en ledig och
vacker stil, som fängslar utan att draga
intresset från sjelfva ämnet, — med
ett ord, en Mide frän första stund i
full sympati med hela Var varelse.
Cuylers böcker äro isynnerhet på sin
plats i don stilla familjekretsen, der
innetiftllel ofta ger anledning till frågor
och samtal under föreläsningen, samt
för den ensamme, hvilken i honom
otvifvelaktigt kommer att finna en kär
och trofast vän.
Åbo, G.W. Wilun 4 Co:s boktryckeri, ISBO.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
