Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 12. 5
att sin tro bekänna och Herrens hel.
Nattvard begå". Om de barn deremot,
hvilka icke blifva "beredda," och hvad
med dem bör företagas, namnes intet.
Eller blifva sjelftället alla döpta barn
äfven mogna och beredda att bekiinna sm
egen tro? Är saken i sig sjelf så en-
kel, att man med tystnad kan förbigå
densamma? Denna tystnad har, äfven den,
sin grund i statskyrkans bundenhet:
hon måste konfirmera och admittera till
den hel. Nattvarden, ty derpå beror ju
slutandet af äktenskapen och utöfnin-
gen af borgerliga rättigheter. A andra
sidan nödgas äfven sådana uppväxande
barn, de der oj vilja aflägga en egen
trosbekännelse, dock göra detta, såvida
de ej föredraga att för sin öfvertygel-
ses skull, låt vara att den endast är
inbillning eller egensinne, utvandra till
annat land, der intet sådant kristligt
tvång existerar. Af doptvånget följer
konfirmations- och nattvardstvång. -
Det återstår att fråga, om detta tvångs-
läge är mera tryckande och förderfligare
— emedan det leder till hyckleri — för
den enskilde, som med ovilja ser sig
bunden vid dessa former, eller för kyr-
kan, som vanhelgar sina dyrbara nåde-
medel, görande dem till tvångsmedel!
Ingen allvarlig luthersk kristen kan
i princip försvara detta tvång; ty det
emotsäger alltför uppenbart Kristi evan-
gelii sinne och anda, att som andliga
vårdare af himmelriket begagna tvång.
Hvarje vän af kyrkan skall tillstå, att
detta är en af do sårbara punkterna ocli
det fatala arfvet från föreningen af stat
och kyrka, att neml. kyrkliga rättighe-
ter tillika kunna utgöra statspligter!
Hvarje samvetsgrann andans man kan
blott mod inre bäfvan utföra en konfir-
mationshandling, emedan han ser kring
sig, icke fria bokiinnare af den kristna
tron, såsom det onligtkonfirmationsidén
borde vara, utan barn, som underkasta
sig en oundviklig ceremoni. Att detta
tvång, Gud vare lof, icke modvetet er-
faros af de flesta konfirmanderna, ändrar
dock intet angåonde det farliga i saken ;
vi fröjda oss öfver att kristlig sed och
tradition ännu utgör en så stor makt,
att motståndet mot dessa akter icke är
uppenbart kändt. Den opartiske iakt-
tagaren, åtminstone i städerna, kan blott
alltför lätt bemärka dot doldaknotet och
motståndet mot detta tvång. Nej, hvarje
vän af kyrkan måste obetingadt fast-
ställa utt konfirmations- och nattvards-
tvånget icke får finnas i evangeliska
kyr-kan. Endast om man öppet erkän-
ner detta, kan nian med blank sköld
kämpa emot kyrkoflendör och sokter.
Frihet måste således gifvas; men på
hvad sätt gestalta och framställa den-
samma? Kyrkomotståndarne önska anar-
kisk frihet, d. v. s. frihet från all kyrk-
lig tukt och sed. Mången allvarlig kri-
sten har väl äfven i uppriktig öfverty-
gelse för sig uppstält den fria kyrkans
ideal, efter mönstret af den förstakristen-
heten. Och det kan äfven i teorien vara
fullkomligt rätt att vår kyrka alltid bör
jemföra sig med den apostoliska samt
rätta sig efter densamma; men att utan
hänsyn till de historiska förhållandena i
vår tid vilja realisera den apostoliska
kyrkan, det vore mycket dåraktigt. Dock
här är icke stället att närmare bevisa
detta. Vi betona blott denna enda syn-
punkt : hvarje generation är ett barn af
den föregående; hon kan omöjligt utan
vidare bryta med denföregående utveck-
lingen och helt enkelt tillegna sig ett
ideal, huru berättigadt detta ock vore.
Ty idealen låta blott realisera siginom
ramen af naturlig, historisk utveckling.
Söker man t. ex. förverkliga bildningens
och frihetens ideal, så mäste man först
uppfostra till bildning och frihet, och
kan icke införa den färdiga bildningen
och friheten t. ex. från Frankrike eller
England och påtvinga folkanden den-
samma; ty detta leder, som historien
visar, till revolution. Och att genom
revolution införa frihet vore att begå
det största tvång, utdrifva djefvulen med
Beelzebub. Man kan följaktligen icke
heller plötsligen påtvinga finska folket,
hvilket utvecklat sig i förhandenvarande
statskyrkliga traditioner, de nya kyrk-
liga friheterna; ty detta vore en motsä-
gelse i sig sjelf.
Kortligen, vi måste obetingadt, i don
evangeliska sanningens anda och med
hänsyn till historiskt vordna förhållan-
den, alltså i den evangeliska vishetens
anda, eftersträfva upphäfvandet af kon-
firmations- och nattvardstvånget.
Men väl kunde nu redan i den an-
tydda riktningen af evangelisk sanning
och frihet mycket förbättras. Den före-
skrifna pröfningen t. ex. har ingen be-
tydelse, då tillåtelsen till konfirmation
icke beror af huru den utfaller; liknan-
de komedier och torna bländverk äro
högst förkastliga i den evangeliska kyr-
kan. Blott med afseende åde svagare
konfirmanderno, hvarpå § 47 af kyrko-
lagen syftar, är en sådan pröfning af
kunskaperna användbar. Men en pröf-
ning af, huruvida man är beredd och
mogen att emottaga nattvarden, är full-
komligt omöjlig; snarare är den kon-
staterandet af uppenbar omogenhet.
Tagor man alltså denna fullmognad
och förberedelse något allvarligare och
samvetsgrannare, så som den måste
tagas, så följer konseqvent att det
högtidliga löftet vid konfirmationsakten
icke för blifva affordradt. Ty de kon-
firmander, hvilka ej af egen längtan,
utan af föräldrars önskan och den kyrk-
liga sedens föreskrift, träda till altaret
— och detta göra nog de flesta! —
kunna dock omöjligt påtaga sig ett så
svårt löfte som det att städse bevisa
sig vara sanna kristna. Icke ens sin
tro kunna de bekänna, då de ju sna-
rare blott eftersäga en utantill inlärd
form! — Således måste allt undvikas
som nedsänker de heliga tingen tillblott
ceremonier och former; allt hvarigenom
de unga kristna föranlåtas att begynna
sitt myndiga kristendomsstånd med en
half eller hel osanning. Man får icke
fasthålla inrättningar genom hvilka,
vore de än i sig sjelfva rätt uttänkta,
det intryck väckes och näres hos men-
niskorna att det vid kristendomen öf-
verhufvudtaget icke kommer an på egen
öfvertygelse och ännu mindre på en lef-
vande hjertats längtan, utanattreligionen
egentligen blott är en skön sed och va-
na, samt i alla fall en tillflygt för svårt
nödfall eller för döden; att deremot dess
djupa läror i grunden äro blott ordkram,
hvarvid man ej behöfver bråka med att
tänka mycket. Det vore följaktligen väl
att noga afväga denna punkt, förr än
man i ny kyrklig handbok åter upptager
konfirmandernas trosbekännelse och löfte.
Slutligen må ännu den anmärkning
tillåtas att om konfirmationen alls skall
blifva af välsignelse och betydelse för
konfirmandeme och deras uppfostran, en
vida större vård och uppmärksamhet
bör användas efter konfirmationen, ge-
nom inrättande’ af Ynglingaföreningar
och dylikt, under det de här i landet
bestående läsförhören notoriskt förfela
sitt ändamål.
Ferdinand Christian Baur
och Tubingenskolan.
Af teol. dokt. A. B. Brucc.
(Forts.)
Hvad åter angår Apostlagerningarna,
står eller faller Tubingen åsigten der-
om med den antagna antagonismen e-
mollan Petrus och Paulus. Förefans in-
gen sådan antagonism, fans heller in-
tet behof att enkom låta Petrus i sitt
offentliga uppträdande efterliknaPaulus.
Petri uppförande, skildradt i förra de-
len af denna bok, blir då naturligt och
sannolikt. Fantiserandets hypotes står
heller icke i samklang med bokens på-
litliga karakter i de punkter af berät-
telsen, der det står i vår makt att kon-
statera dess sanning. Dr Baur jemte
anhängare tänka dock annorlunda och
försöka visa att apostlagerningarnes upp-
gifter, der de kunna kontrolleras, äro
alltigenom otillförlitliga. Hufvudinkastet
är riktadt mot berättelsen om rådet i
Jerusalem, apost. 15 hvilken förklaras
ytterst oförenlig med Pauli uppgift i
Gal. 2. Vi påstå ej att de tvenne be-
rättelserna erbjuda inga svårigheter an-
gående överensstämmelsen, men vid-
hålla dock att inga så stora skiljaktig-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
