Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 23. 5
skall i allo underskrifva dess program.
I ekonomiska och politiska frågor kun-
na tvärtom betydliga skiljaktligheter fö-
refinnas. Men allt detta medgifvet, qviir-
står dock det faktum, att "Finland" är
de kristnes egentliga pressorgan gent-
emot den inflytelserika radikala dag-
pressen, 6ch vi kunna för vår del åt-
minstone icke fatta att man på grund
af mindre väsentliga skiljaktigheter väg-
rar "Finland" sitt understöd till förmon
för Nya Pressen eller andra af samma
ttxg.
Man Benterar, frukta vi, alltför litet
de förpliktelser, hvilka kristendomen å-
lägger sina bekännare äfvon gentemot
don periodiska pressen. Dennes makt
beror sist och slutligen af den större
eller mindre publik, som uppbär den-
samma, hvarför hvarje ny prenumerant
ilfveu vidgar området för en tidnings
inliv tände. Ocli likväl finnas kristne,
livilka hellre hålla ett okristligt än ett
icke-okristligt blad och derigenom
bringa oss allt närmare den dag, då
antikristendomen ensam skall råda öf-
ver detpublicistiska fältet! Sådana krist-
ne besinna icke att det ges stora, ge-
mensamma intressen, för hvilkas vär-
nande man stundom måste uppoffra min-
dre sådana, om de icko helt skola till—
spillogifvas. Består ens allianssinne ic-
ke ett så praktiskt prof som detta, så
— ju mindre man sysslar med allians
ju bättreI
Do af våra läsare, som hålla ofvan-
nämna blad, hafva på senare tiderhaft
tillfälle att i dess spalter göra bekant-
skap mod en viss hr "Klerk," om hvars
uppträdande vi blott vilja säga att vi
hvarken i afseendo å ton oller innehåll
kunnat gilla detsamma. Angenämt blof-
vo vi derför öfverraskade af en artikel:
"Några ord till vår kyrkas vänner" i
N:o 275 af "Finland," deruti hr "Klerk"
såväl erkänner att brister iinnas inom
vår lutherska kyrka som delvis äfven
angifver hvarigonom do skola hotas.
Hela artikeln rättfärdigar till fullo den
hållning i frågan vi intagit och hvil-
ken af "Klerk" tidigare så bittort blof
anfallen. A’i förena oss af hjertat om
hvad förf. i denna sin sonasto uppsats
uttalar, och omotse med intresse fort-
sättningen derpå, ty det nu gjorda in-
lägget berör dock endast frågans yta.
Huru skall kyrkan t. ox. blifva af mod
"do otrogna presterna", som prof. Rudin
kallar dom, och hvaraf vi äfven hafva
tillräckligt i Finland? Månne yttre verk-
helighet kunna upphjelpa saken?
Under do scdnaste två veckorna har
härstädes pågått en försäljning af hand-
arbeten, förfärdigade af syföreningen
för Sibiriska Missionen, deribland äf-
ven ett antal artiklar från en förening
i Wiborgstrakten. Men tillgångarne må-
ste betydligt ökas innan några prak-
tiska åtgärder för missionen kunna vid-
tagas, hvarför det vore önskligt att de,
hvilka å andra orter ömma för Sibiri-
ens nöd, skulle söka få till stånd nå-
gonslags regelbunden verksamhet, genom
sparbössor, listor, syföreningar ell. dyl.
Till förmon för missionen har af känd
författarinna skrifvits ett poem "Ett rop
från Sibirien," som till ett pris af 10
p. per exemplar står att erhållas hos
red. samt å Missionsbokhandeln i Hel-
singfors, och hvilket vi varmt rekom-
mendera.
Denna nummer utdelas äfven med
tidningarna Åbo Underrättelser samt
Finland.
Nykterhetskrönika.
Hvad har icke Herren gjort? Hvem
kunde för tro år tillbaka, då sällska-
pet Kohtuuden Ystävät ombildades till
"Raittiuden Ystävät", ana att nykter-
hetssaken inom så kort tiderymd skulle
göra de framsteg, som "bränvinskriget"
denna höst gifvit vid handen? att flere
af Finlands stadskommuner vid 1886
års utgång skulle fastställa absolut ut-
skänkningsförbud, några t. o. m. totalt
rusdrycksförbud, samt de flesta mer
eller mindre inskränka handeln med
spirituösa? Det är ett framsteg, sådant
som vi tro intet annat land har att
uppvisa. Och förvåningen minskas icke
då man tar i betraktande, genom livilka
obetydliga medel denna framgång vun-
nits. Inga stora folkmöten, med en
biskop eller en domaro till ordförande,
för att lyssna till någon vältalig nvk-
terhetstribun, sådana som andra länder
hafva att uppvisa, der hundraden på
en gång anlägga blå bandet och hög-
tidliga resolutioner antagas. Inga sär-
skildt anstälda nykterhetstalare, som
år ut och år in skulle genomrost lan-
det för att bearbeta massorna. En gan-
ska ofullständig litteratur och tills helt
nyligen knapt ett eget organ. Se der
de synliga resurserna till nykterhets-
rörelsen i vårt land! Desto större or-
sak har man således att tacka och
lofva Honom, som så uppenbarligen
bekant sig till denna verksamhet och
hvars välsignelse låtit den späda, glesa
broddon i tysthet gro och mogna! Och
ju mera man eftertänker, hvilka nya,
ljusa banor genom rusdryckernas af-
skaffande skola öppnas för vårt folk,
ju tydligare skall man inse att såväl
det förflutnas välsignelser som framti-
dens löften begge omisskänneligt ut-
peka den väg, på hvilken nykterhets-
rörelsen i Finland hör fortskrida, nem-
ligen i förbund med kristlig tro och
sanning.
* *
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
