Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 3.
2
hennos kloka beräkningar, uppenbarade
såväl i afseende å arbetet som den
inro hushållningen, att få- ändamål och
medel att motsvara hvarandra. I alla
dessa stycken utgör myran ett beun-
dransvärdt föredömf) för den kristne.
Men det är särskilat i ett afseende
hon framstår såsom typen, såsom para-
sitens fullkomliga motsats, och mönstret
för församlingen. Hnn äger nemligen
en dygd som det eljes berömda biet,
hennes medtäflarinna, saknar, och denna
är det personliga arbetet. Hvarje med-
lem i myrornas samhälle, såvida han
fljos är arbetsför, försörjer sig sjelf.
Inga drönare finnas. Alla skada sin
egen föda och släpa med lust och glädje
sitt strå till den gemensamma stacken, i
Känslan af personligt ansvar och per-!
sonliga skyldigheter af stark inom dem
och följaktligen skynda de, såsnart de
lemnat barnkammaren, att på egen j
hand arbeta ocli söka taga sig fram i
verldon. Häruti ger hon don kristne j
en allvarlig påminnelse. Huru många
af den kristna kyrkans medlemmar lefva
ett sjelfständigt lif i Gud samt arbeta)
för själars frälsning? Anslår man dem
till en procent, torde det vara högt
tilltaget, ty helt säkert torde man t.
•
ex. icke i vårt land bland dess två
miljoner bekännare finna 20,000 sådana i
kristne. Men om. såsom vi förut sökt
visa, det är ett lifsvilkor för det and-
liga lifvet att sta i omedelbar ooh stän-
9ig beröring med Guds Son, samt så-
väl pligtens som kärlekens bud ålägger
enhvar att söka föra själar till Ku
i hvilket ljus framstå då de nio och
nittio, som hvarken arbeta på egen el-
ler andras frälsning?
Det. onda. som är orsaken härtill,
kan angifvas ined ett enda ord
—
stora församlingar, och likaså bote-
medlet, som lyder — många försam-
lingar! Lärames äfian att qvarhålla
livar.’lida ärlig niodlom i församlingen
samt se denna vexa och förstora sig,
har på det mest naturliga sätt fram-
alstrat parasitvanan, och sålänge inan
som lärareembotets uppgift vidhåller
’stora församlingar", skall det ohjelp-
ligt komma att finnas parasiter, sjuk-
liga, hjelplösa kristna, som ingenting
förmå eller uträtta, utan lik ett dödt
kapital endast ådraga det hela en är-
lig ränteförlust. Dessa församlingar
med en begåfvad andans man som lfi-
rare och ledare äro Pr oss en gåta.
Huru många skickliga arbetare i Guds
vingård gömmas icke i lians flock! Huru
myoken andlig kraft och välsignelse
ligger icke der bunden vid hans föt-i
tor, dit den borde spridas vida omkring!
Den vältalighet, kraft och värme, han
utvecklar, hafva vid hans sida qvar-
hällit många, fullt förmögne att på
eiren hand arbeta för själars frälsning,
hvarför deras qvarblifvande som blotta’
åhörare innebär en allvarsam förlust
för det hela.
Det är frikyrkan förbehållet att här-
uti åvägabringa en förändring. Hon
har i motsats till statskyrkan fria hän-
der att ordna sin verksamhet. I före-
varande fall beror allt på en system-
förändring — "många församlingar"
i st. för "stora församlingar"! Låt
hvarje arbetsför kristen lik myran göra
sin pligt! Låt enhvar gå ut för att pä j
egen hand leta efter ett strå till stac-
ken! Afskilj från de offentliga prediko-
mötena dem, hvilka redan hunnit till
sanningens kunskap, till Kristi full-
hets åldersmått, och gif dem enhvar
ett eget fält att verka! Låt familje-
missionen, som besöker hemmen, an-
ordnande små möten, ändtligen komma
till heder och användning i den kristna
kyrkan! Eller håll "möten" i ditt eget
hem med ingen större åhörareskara att
lyssna till ditt vittnesbörd än en af
dina oomvända grannar! Sök att få en
själ frälst, fastän han vore en tiggare
från gatan, och Gud skall gifva dig
flere! Dessa personliga samtal med in-
dividen äro lika nödvändiga som den
offentliga predikan inför hundratals åhö-
rare. De vårda brodden, bringa fruk-
ten till mognad och inhösta slutligen
de gyllene evighetsax, hvilka, om man
förblifvit overksam, måhända aldrig
skulle gladt någons öga. Uti detta
lilla missionsarbete’’ har således hvarje
lärjunge, man eller qvinna, ett bördigt
och vidsträckt fält för evangelistisk
verksamhet. På sådant sätt föres fräls-
ningens budskap af villiga hjertan och
fötter till tusende sinom tusende hem,
och Guds rikes surdeg genomsyrar land
och folk. Vågar någon säga att han
icke kan deltaga i detta arbete, att j
han icke har "den gåfvan", ehuru en-
ligt sin egen bekännelse frälst, d. a.
förd från döden till lifvet? Man kunde
tro att de, som mest ursäkta sig, en-
dast hafva "den gåfran" att vara or-!
dets hörare! Ty att ordentligt närvara
vid "mötena" synes vara den vigtigaste
fordran man i dessa dagar ställer på
en kristen, såväl som det mest talande
beviset för äktheten af hans tro.
"Men pil det sättet skulle man ju
aldrig få gå i kyrkan mera?’’ utbrister
någon. "Hela Ert system går ju ut
på att splittra församlingarna, så att
de kristne icke som förr samlas till
!
gemensam gudstjenst!" Dessa inkast
hafva vi förutsett. Nej, vi vilja icke
förhindra någon frän att gå i kyrkan i
oller de kristne att samlas till gemen-
samma andaktsöfningar. Vi fordra blott
att allt skall ske i tillbörlig ordning,
och på sin tillbörliga plats. Alltså:
skilda möten för troende och skilda för
allmänheten. Låt de kristne komma
tillsammans pä första dagen i veckan;
till firande af Jesu döds åminnelse, till i
bön, till ordets betraktande, till för-
maning och gemensam uppbyggelse —
låt dem med ett ord "gå in" till Jesus
och finna bete för sina själar. Lät
dem sedan på eftermiddagen hafva sön-
dagsskola och om aftonen skingras åt
olika håll för att inför flere, eller färre
åhörare vittna om Jesus och hans fräls-
ning. Sålunda skola vi blifva görare
och ej blott hörare af Jesu ord (Joh.
10: 9): "Om någon ingår genom mig,
skall han blifva frälst, och han skall
ingå och utgå och finna bete", d. a.
in till Jesus för att blifva frälst och
■ finna bete och sedan ut till verlden
i för att meddela af det lif och den nä-
|ring man fått! Sådan synes oss Skrif-
| tens mening vara. Men för att en för-
!ändring i det nuvarande slentrianmes-
siga skicket skall kunna fås’ till stånd,
erfordras lärarens och församlingens
ömsesidiga medverkan. Medlemmarna
måste vara villiga att arbeta och läraren
villig att afstå dem. Framför allt bör
han ständigt hafva för ögonen ända-
målet med sitt embete
—att uppfostra
män och qvinnor icke blott till Guds
rike utan vidare till att lära och upp-
fostra andra. Läraren bör uppmärk-
samt samt genom flitigt umgänge akt-
gifva på enhvars utveckling och till—
vert i Kristo, de andeliga gåfvor han
besitter, den plats han bäst passar för
o. s. v. samt när han sedan blifvit
rotad och grundad i Kristus, afskilja
honom för egen, sjelfständig verksam-
het, till en början under ledning och
inseende af någon äldre. Endast ge-
nom en- sådan omsorgsfull vård skall
parasitsjukan kunna, om ej fullständigt
’
utrotas, åtminstone betydligt mildras.
En och annan skall väl fortfarande fin-
nas qvar, men de flesta hafva dock
blifvit omplanterade i en annan jord-
mån, der de blifva tvungna att lefva
ett sjelfständigt lif, visserligen mödo-
samt, men på samma gång befordrande
ett trosstarkt, kraftigt lif i Gud. Och
detta är hufvndsaken. "Fördenskull",
säger apostelen Paulus till Efesierna i
3 kap. 14—19 vy.: "böjer jag mina
knän för vår Herres Jesu Kristi Fader,
af hvilken allt hvad från fader kom-
mer i himmelen och på jorden har sitt
namn, att han ville gifva eder, efter
sin härlighets rikedom, att I värden
stärkte med kraft genom hans Ande
till den invärtes menniskan, att Kri-
stus må bo genom tron i edra hjer-
tan, på det att I, rotade och grundade
i kärlek, kurmen förmå begripa med
alla heliga hvad bredden och längden
och djupet och höjden är, och käuna
Kristi kärlek som öfvergår all kunskap,
på det att I mån varda uppfylda in-
tal all Guds fullhet."
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
