Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 3.
4
samt helig; att han ensam inom en
fallen mensklighet var den enda nor-
mala, idéela och fullkomliga menniskan.
Jesus Guds Son.
Vi hafva hittills betraktat den monsk-
liga sidan af Jesu lif och karakter.
Han var den syndfrie memriskosonen.
Det gäller vidare att visa Jesu fullkom-
liga enhet med Gud.
Bedan vid tolf års ålder begagnade
Jesus det märkliga uttrycket: "Vissten
I icke, att i det min Fader tillhoror,
bör. jag vara?" derigenoin hantydande
pä sin kommande verksamhet. FM ota-
liga ställen i nya testamentet uttalar
han vidare medvetandet om. sittbosläg-
tande med den evige. "Min fader ver-
kar intill nu: jag verkar ock". (Joh. 5:
17). "allt hvad han gör, det gör
likaledes i.ek Sonen" (Joh. .">: 19).
Simon Petrus benämnde hoj i:
"Kristus, lefvande Guds Son", emottog
och erkände Jesus detta vittnesbörd.
Äfvenså gjorde han inför Kaifas ingen
hemlighet af att han var ett med Pa-
dren (Math. 26: 62—64). Icke endast
hos Johannes utan äfven hos Math. och
Luk. igenfinna vi bevisen på Jesu gud-
domsanspräk; sa de tvenne sednare:
’Allt har blifvit mig öfverlåtet af min
Fader; och ingen känner Sonen utom
Fadren, icke heller känner någon Fa-
dren, utom Sonen och den, för hvilken
Sunen vill uppenbara det". Del famil-
jära siitt. hVarpå .Jesus talade om Gud,
skulle ej passat oss andra. Sa, t. ex.:
"Jag ’»’h Padren äro ett". — ’’Om nå-
gon älskar mig, skall han hålla mitt
ord, och min Fader skall älska honom,
och vi Bkola komma till honom och
taga vår boning hos honom". Dylika
skriftställen förmådde Pascal till den
djnptänkta anmärkning att: "Jesus ta-
lade så naturligj om de högsta ting,
do gudomliga tingen, att vi känna det
han måste statt dem mycket nära
Till svar at några, som vredgats
öfver att han sagt sig vara det brödet
som nederkommer af himlen, säger Je-
sus: "Hvad dä om 1 fån se Mennisko-
sonen uppstiga dit, der han förr var?"
(Joh. (!: G2). Vidare lofvar han dem.
som hälla lians ord. att de "aldrig skola
se döden. Han förvånade sina åhörare
gonom att säga: "Förr än Abraham var
född är jag". Detta språk vittnade om
hans pro-existens och öfverensstäinmer
med hvad han uttalar i bönerna: "Och
nu, Fader, förhärliga du mig hos dig
sjelf med den härlighet, som jag hade
hos dig, förrän verlden var; och "du
liar älskat mig före verldens grundlägg-
ning". Sålunda framstrålade genom Jesu
tgenareskepnad understundom glimtar af
medfödt majestät.
Och, skola vi nämna lians underverk,
som fylla evangelierna, tecknen till
gudomlig makt? Större än stormens
stillande, mättandet af tusendenmedelst
några bröd, helandet af allehanda sjuka,
ja väckandet af enkans son i Nain midt
under begrafningsceremonierna; större
än dessa, inverkande p;i såväl vänner
som fiender, var Lazarii uppväckande
— tecknet enkom gifvet, på det Guds
ära skulle blifva folket uppenbar samt
de förstå att Fadron alltid hörde Jesus
och i sanning hade sändt honom i verl-
den. Jesus sjelf plägade hänvisa
till underverken såsom bevis för hans
gudomsnatur. (Math. 11: 2—(5. Joh.
15: 23, -25).
Liksom hans verk, så traro hans ord
stämpeln af gudomlig kraft. Folket
medgaf att han lärde ’’såsom en som
har magt" och icke som deras skrift-
lärde. Sjelf sade han: "Himmelen och
jm-den skola förgås, men mina ord skola
[eke förgås"; Han visste att de, en oför-
störbar säd, skulle från åldrar till åldrar
frambringa andlig skörd till Guds pris.
Kristus uppenbarande Padren för
menniskorna. Hans dom var Fadrens j
dom (Joh. 8: 16); hans vilja Fadrens j
vilja. (Joh. 5: 30). I menniskones
Son uppenbaras Fadrens visdom, helig-
het, makt och kärlek. Den som sett
Sunen, har sett Ridren. Kristi person
är centrum för menniskornas religiösa
lif, föremålet för deras tro. Han fram-
ställer sig alltid såsom den, der äger j
makt att meddela de högsta välsigne!-
ser: "Tron I på Gud, så tron och på
mig:1, Jag vill gifva eder ro". Att’
älska menniskones Son var att älska
Gud; att förblifva i honom är att för-’
blifva i Ond. Menniskosonen är Gud,.
blifven menniska; är
— som Vinet sä-
ger
—"den Gud man ser och älskar";
eller som Pascal förklarar, "den Gud,
’
hvars knän man kan .omfamna!"
Det är ej en omöjlig sak att Padren,
i himlen skulle te sig för oss genom
Jesu porson; men omöjligt är att ett
väsende som ännu utgör källan till
mcnniskoslägtets högsta andliga välsig-
nelser, skulle lefvat och dött under il-
lnsionen att han vore Guds Son. Vi
sluta till hans gudomsnatur af hans
tullkomlig fläcklösa karakter samt san-
ningsenligheten af hans vittnesbörd om
detta sitt ursprung, Menniskones Son
yar han
— ödmjuk och mild af hjer-,
tet, men han var likaledes frän början
Ull slutet af sitt jordlit. hvad han stan-
digt gjorde anspråk på och bevisade
sljT vara
- Guds Son! (Forts.)
Huru kort är ej afständet mellan lifvet
och döden! Pulsen, som betecknar
lifvets tillvaro, sl&r dödsmarsch. Trä-
den växa blott för att fällas. Riken höja
sig och blomstra, men blomstra blott för
att vissna
— stiga, för att falla. Döden
är den mörke tjenare, som åtföljer lifvets
vagn.
—Spurgeon.
jfbMéw ovh
Jfommmkmw.
Från missionsfältet i Sibirien inlöpa
ogynsamma underrättelser. Arbetets
bördor och svårigheter framträda allt
mera, nedslående modet, och då dertill
resemedel fattas, kunna besök till af-
lägsnare orter icke företagas. Verk-
samheten har derför partielt afstannat,
med hvilka följder kan man förstå.
Förhållandena påkalla således allmän
bön till Herren, att genom lians nåd
ny kraft af höjden måtte förlänas ar-
betarne samt arbetet utvidgas och krö-
nas med framgång.
Glädjande måste det å andra sidan
vara för alla missionsvänner att erfara
det en broder, varmt intresserad för all
slags kristlig verksamhet, erbjudit sig
att, såvida en lämplig missionär för
Sibirien kan erhållas, bidraga till hans
underhåll med tvåtusen mark årligen i
minst fcyå ars tid. Ett sådant bevis
på Herrens bönhörande nåd kan ej imdgå
att, på samma gång det framkallar lof
och pris, lifligt uppmuntra tillfortsatta
sträfvanden.
Angående de redan insamlade med-
len har föreslagits, att de hufvudsak-
ligast skalle användas till uppköp af
Biblar, Testamenten, postillor samt stör-
re och mindre andliga och nykterhets-
skrifter, för att af missionsarbetarne
utdelas i de finska kolonienia, isynner-
het il sådana orter, dit besök blott säl-
lan kunna göras, och der en god an-
dakts- eller nykterhetsbok således vore
dubbelt behöflig och välkommen. Men
dä ifrågavarande medel influtit från
olika orter i landet, kan förslaget ut-
föras blott såvida alla de, hvilka skänkt
bidrag till sibiriska missionen, äro ense
om att de sålunda användas. Ked. skall
i afseende härå besvara möjliga påmin-
nelser.
Det fe en betänkli symiitom när
man för att yjnna gitt
andam.u mäste
m { våldsätgärder isynnerhet om
de dertm äro lagstridiga; Den reii-
ionsfrihet kris tne i vårt land åtnjuta,
|r sannerli icke så stad d e]ler
vidsträckt att man med h
kan.lse
degs kränkande och
hva] .je
til]gl.epp i
denna riktning bör derför prompt till—
bakavisas. Ett sådant är äfveu det i
slutet af fjolåret af, om vi ej miss-
minna oss, Jämsä kommun fattade kom-
munalstämmobeslut, hvarigeuom hnsbön-
der vid vite af 40 mk förbjödos her-
bergera resande predikanter eller åt dem
upplåta predikolokal.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
