- Project Runeberg -  Tro och Lif. Religiös Tidskrift för Finland / N:o1-12. 1887 /
3:7

Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

TRO och LIF.
N:o X 7
Men du var en gång för henne hvad
agnarna äro för hvetet. Du växte så
att säga på samma stam, du var af
samma familj, och hennes hjerta var
helt och hållet inneslutet i dig. Du
var hennes glädje och hugnad här nere.
Erfar du ej någon känsla af smärta
och sorg vid tanken på att du, döende
som du är, måste vara för evigt skild
från henne? Der hon är, dit kan du
aldrig komma. Måhända har jag här
äfven en moder, som mistat flere små
barn; hon har varit för dessa barn
hvad agnarna äro för hvetekornet

slutna i"ir en tid till hennes barm voro
do föremål för hennes ömhet: och de
hafva såsom Guds goda hvete samlats
in i ladan, och der äro de nu i Jesu
närhot fröjdande sig inför den högstes
tron. Den efterleinnado modren tänker
ej derpå, att hon är moder till englar,
och kanske sjelf ett helvetets barn. Ack,
moder, hvad tänker du om detta? Är
denna skilsmessa från ditt barn evig?
Vill du på don stora dagen, då Herren
skall fatta sin kastoskofvel, såsom ag-
nar för evigt bortdrifvas Inni ilimi barn?
Skall du se dom i himlen,, under det
du flelf bortkastas för o.vigt? Kan du
fördragn, denna tanke? Har ditt hjerta
blifvit djuriskt? År din själ hårdare än
don nedre qvarnstenen? Om icke, då
måste sannerligen tanken på ditt inner-
liga samband med Guds folk och din
förestående säkra skilsmessa komma dig
att bäfva. Och, o, aiina åhörare, här
sitta några af eder sida vid sida med
de gudfruktige. I sjungen såsom de
sjunga; I hören såsom de höra. Må-
hända lenmen I bidrag till Guds för-
samlings yttre behof. I aren för för-
samlingen hvad agnarna äro för livetet.
1 ii ren det yttre skalet, som omgifver
den inre lofvando kärnan. Och masten
I skiljas ifrån oss? Viljen I gå från
nens lofsång till de fördömdas ve-
rop? — från den stora församlingen
af do rättfärdige till de ogudaktige i
helvetet? Tanken härpå dämpar min
röst. Jag måste tala sakta rörande
denna sak. Mine bröder, denna tanke
brukade vara förskräcklig för mig. Min
moder sade till mig en gång, sedan
hon länge bedit för mig: "Ack, min
son, "in du på den sista stora dagen
blir fördömd, kom ihåg att din moder
skall säga amen till din fördömelse".
Detta skur gonom märg och ben på mig.
Måste min moder, som uppfödt mig och
älskat mig, slutligen säga amen till min
fördömelse? Och dock skall sådant ske.
Säger oj hvetet amen dertill att agnar-
ne bortblåsas? År det i sjelfva verket
ej hvetets bön, att det må skiljas från
agnarno? Och när denna bön slutligen
bosvaras, då måste sannerligen hvetet
säga ,11110,11 till att agnarne blåsas bort
i evig eld. Tanken, mine dyro åhörare,
tiiiiken åter härpå. Och måste det så
ske
—måste jagbjuda farväl tillhenne,
som jag älskar, hvilken tjenade Herren
i anden? Måste jag se hennes kropp
öfverlemnas åt grafven, och då jag står
der, måste jag bjuda henne ett sista,
ett evigt farväl? Måste jag för evigt
vara skild från henne, emedan jag ej
fruktar Gud och derför ej kan hafva
någon del bland Guds utvalda? Hvad,
hafven I förlorat edra närmaste för j
evigt? Äro edra midfruktiga fäder och|
mödrar begrafna i ett "fast och orubb-;
ligt hopp", för hvilket I aren främ-
mande? Skolen I aldrig sjunga lofsån- j
gen med dem i himlen? Skolen I aldrig
få helsa dem åter? Ar döden ett svalg,
som för evigt skall åtskilja eder? O,
jag hoppas, att några af oss hafva den
glädjen att veta, att vi skola mötaI
många af våra närmaste derofvan; och
under det vi mistat den ene efter den
andre, har det varit vår ljufva tröst,
att de hafva gått hem, och vi skola
snart följa dem; de äro ej förlorade,
de hafva blott gått förut; deras krop-
par äro begrafna, men deras andar, och
deras själar äro i paradiset, och vi skola
äfven vara der: och när vi hafva skå-
dat vår frälsares ansigte och fröjdats
i denna härliga syn, då skola vi se
dem också och åtnjuta ett djupare och
renare umgänge med dem än någonsin
under vårt jordiska lif. Ja, här är en
sorglig profetia! De ogudaktige äro "som
agnar, hvilka vädret bortdrifver".
Men I märken, att det hemska i vår
text icke ligger på ytan af densamma.
De "äro som agnar, hvilka vädret bort-
drifver". Hvart
— hvart
— hvart?
Hvart bortdrifvas de? Mannen åtnjuter
helsa; solen skiner, himlen är klar och
vorlden är lugn omkring honom. Plöts-
ligt synes ett litet moln af en hands
storlek vid synranden. Stormen börjar
uppstå, men i början är den blott en
svag flägt. Den ogudaktige känner den
kalla vinden blåsa på sig, men söker
med läkarens hjelp värna sig .mot den-
samma och tror, att han skall förvisso
lefva. Nu nalkas stormen. Gud harbe-
slutat det, och mannen kan icke stanna.
Brisen blir vind, vinden storm och stor-
men en rytande orkan. Hans själ bort-
sopas. Att fara till himlen på engla-
vingar är en härlig sak; men att bort-
sopas ur denna verlden med de ogud-
aktigo är en hemsk sak — att lyftas,
icke på kerub-vingar, utan på stormens
örnvingar; att bäras, icke af himlens
lofsjungande skaror, utan bortföras un-
der den tjutande stormen af hemska
afgrundsandar. De ogudaktige äro som
agnar, hvilka vädret bortdrifver. Fatten
I ej denna tanke? Jag kan ej fram-
ställa dess poetiska innehåll — den
stora stormen bortsopande mannen från
den plats, der han står. Han bortdrif-
ves. Och låten nu edra tankar gå vi-
dare, medan jag upprepar denna fråga:
Hvart bortdrifves han ? Ack, hvart bort-
drifves han ? Jag ser honom bortdrifvas
från lifvets strand. Han bortdrifves.
Men
— —.
"Fåfängt söker tanken måla Ögon-
blicket efter döden". Jag kan icke ge-
nom någon egen gissning säga, uti hvil-
ket tillstånd den själ försättes efter dö-
den, hvilken varit lättsinnig och skäm-
tat med det heliga; men jag kan säga
eder hvad Jesus sjelf har sagt: "Han
skall uppbrännas som agnar i outsläck-
lig eld". Du dör, men du dör icke. Du
går bort, men du går till den eld, som
aldrig skall utsläckas.
—"Hvem ibland
oss skall bo i förtärande eld? Hvem
skall dväljas i eviga lågor?" Hvem af
eder vill bädda åt sig i helvete? Hvem
skall lägga sig ned och för evigt hvila
i denna eldsjö ? Mine åhörare, detta
masten I, om I aren ogudaktige, för
så vidt I ej omvänden eder. Finnes
ingen här, som har lefvat utan Kristus
och utan hopp i verlden? Förvisso fin-
nas några sådana. Jag beder eder,
tanken på eder ändalykt — döden och
efter döden domen. Vinden och efter
vinden orkanen och efter orkanen elden
— intet annat än elden — för evigt,
för evigt förlorad och bortkastad dit
aldrig en hoppets stråle kan komma;
der barmhertighetens öga aldrig kan
se på dig och nådens hand aldrig kan
nå dig. Jag beder dig, o, jag beder
dig, vid lefvande Gud, inför hvilken
du står i dag, bäfva och vänd om.
"Hyllen sonen, att lian icke må förtör-
nas, och I förgåns på vägen, ty hans
vrede skall snart begynna att brinna".
"Vänden eder om, hvi viljen I dö, I af
Israels hus?" "Den ogudaktige öfver-
gifve sin väg och den orättfärdige sina
tanliar och omvände sig tillHerren, och
han skall förbarma sig öfver honom;
och till vår Gud, ty när honomär myc-
ken förlåtelse".
O, jag beder Gud den Helige Ande
att röra några, ogudaktiga hjertan nu
och bringa eder till eftertanke. Och
kommen ihåg, mina dyre åhörare, om
det i dag finnes i eder barm en önskan
att komma till Kristus, nären och vår-
den den, biåsen på den lilla gnistan,
tills den flammar upp. Om ederthjerta
uppmjukas aldrig så litet på denna
stund, beder jag eder att icke stå der-
emot. Utsläcken ej det himmelska in-
flytandet. Öfverlemnen eder åt Herren,
och kommen i håg hans kosteliga ord:
"Den till mig kommer, honom kastar
jag icke ut". Jag dundrar mot eder,
men det är för att bringa eder till
Kristus. O, att I villen komma till
honom ! O, att I kunden gråta för eder
sjelfva, såsom jag kunde gråta för eder
nu! O, att I visten, huru fruktansvärdt
det skall blifva att bortkastas förevigt!
Hvi viljen i dö? Är det något ljufligt
att gå förlorad? Är synden så läcker

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:22:08 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/troochlif/1887/0023.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free