Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF. N:o 10
8
(f 1778) uppträdande till förmån för
samvetsfriheten nationens tänkesätt med
ons ändrades. Revolutionen af år 1789
tillstadde protestanter lika rättigheter
med katoliker, ehuru samma revolution
med sin jcmlikhetslösen dock icke kunde
låta bli att förfölja alla Jesu sanna
bekännaro, af hvilken denoinination de
än voro. Men sedan don värsta yran
lagt sig, bragto den organiska lagen
af 1802 religionsfriheten till lagenlig
stadga.
I vårt fädernesland började reli-
gionstvångots band lossas efter 1741,
dii refonnerte utländingar tillätos i ri-
ket nedsätta sig. Vid 1779 års riks-
dag yjorde ständernahos konungen hem-
ställan om "en fri religionsöfning för
alla utlåndingar,som i riket vilja in-
flytta\ Men det dröjde ända till 1860
innan infödda svenskar fingo lagenlig
frihet att tillhöra någon annan bekän-
nelse än den evangelisk-lutherska. Nå-
got tidigare hugnades de andra skan-
dinaviska länderna med samma förmån.
Norge 1845 och Danmark 1849. I Fin-
land förutsätter visserligen 1868 års
kyrkolag full samvetsfrihet, men dis-
senterlagen befinner sig ännu i göringen.
Då man betänker, att t. 0. m. inqvi-
sitionens förlofvade land Spanien 1869
frigaf den protestantiska gudstjensten,
och att evangelium fritt får förkunnas
i Italien i sjelfva Watikanens omedel-
bara närhet, så har man i sanning rik
anledning att tacka Gud för detta jätte-
steg i kristenhetens utveckling. Ryss-
land torde för närvarande vara det
kristna land, der det fria valet af kyrko-
samfund är mest inskränkt.
Sålunda har dii i var perind vilkoren
för kristlig allians väsentligen föränd-
rats. Några vidt kring sig gripande
resultat af alliansstråfvandena ha vis-
serligen ej ännu hunnit mogna, då ju
religionsfriheten i de flesta länder är
ifrån igär. Det nästa steg religions-
friheten härefter synes vilja taga, är
statskyrkornas afskaffande efter Ameri-
kas exempel, der den sista statskyrkan
förföll 1833. Framtiden kommer att
utvisa, om Europa allmännare skall följa
detta föredöme, äfvensom hvilken inver-
kan detta arrangemang kan hafva på
religiositeten i allmänhet och speciellt
på allianssaken.
V Kap.
Livingstones inflytande
öfver Stanley.
Den bekante upptäckaren H. 11. Stan-
ley yttrade innan sin nyligen företagna
expedition till Emin beys undsättning,
till en tidningsreferent:
"Jag har varit i Afrika i sjutton år
och har aldrig påträffat en menniska
som ville döda mig, om jag samman-
knäpte mina händer. Hvad som behöfts
och hvad jag bemödat mig att utverka
för de arme afrikanarne, har varit de
kristnes praktiska intresse för deras
väl, allt sedan Livingstone undervisade
mig under de fyra månader jag var
tillsammans med honom. Ar 1871 upp-
sökte jag honom, lika full af fördomar
som trots någon gudsförnekare. För
en referent och krigskorrespondent så-
dan som jag, som hade endast att syssla
med krig, massmöten och politiska sam-
mankomster, voro känslosamma saker
helt och hållet fremmande. Men nu
kom för mig en lång tid till eftertanke.
Jag var derute, långt borta från den
verldsliga verlden. Jag såg der denne
enslige man och frågade mig sjelf:
"Hvarföre i all verlden stannar den
gamle mannen härute? Är han vriden
eller hvad? Hvad är det som inspire-
rar honom?’ Under flere månader, se-
dan vi sammanträffat, lyssnade jag till
hans undervisning och såg med undran
att den gamle mannen i lifvet förverk-
ligade hvad bibeln bjöd: "Lemna allt
och följ mig!" Men småningom smittade
hans deltagande för andra ifrån sig;
mitt deltagande väcktes; genom att se
hans gudsfruktan, hans mildhet, hans
nit, hans allvar och huru han stilla
och tåligt fullföljde sitt kall, blef jag
genom honom omvänd, ehuru han al-
drig försökt att omvända mig. Huru
sorgligt att den gode, gamle mannen
skulle dö så snart! Huru lycklig hade
han ej varit om han kunde hafva sett
livad som sedan inträffat i Afrika".
Ack, troende själ, det är endast himlen,
som är öfver alla vindar, stormar och ovä-
der; Gud utdref icke menniskan ur para-
diset, på det hon skulle vara i stånd att
skaffa sig ett annat paradis i denna verl-
den. Verlden och du måste skiljas — el-
jest skall Kristus och du aldrig träffas.
"I kurmen icke tjena Gud och mammon."
nära beröra alIiansfrågan. Den engelska
deismen, den franska materialismen
och den tyska neologin utgingo nem-
ligen från den tolerantaste grundåskåd-
ning. De ansågo den s. k. naturliga
religionen med tron på Gud, dygd och
odödlighet för all religions kärna. Hvar
och en, som derför antog dessa satser,
borde anses som en god kristen, allt
annat i kristendomen vore af föga eller
intet värde. Så ville berlinerprosten i
Abr. Teller erkänna judarne för äkta:
kristna för denna deras tro. Det var;
då naturligt att för dessa män inga ■’
hinder syntes förefinnas för snart sagdt;
alla religioners sammansmältning. Men
likväl eller just derför ega dessa sträf-
vanden föga eller ingen betydelse i den
kristliga alliansens historia.
Såsom den engelska deismens foster- :
barn kan man anse frimureriet, livars :
grundlag fordrar såsom friraurarenes;’
första pligt att tillhöra "den religion’
’
i hvilken alla menniskor stämma öf-
verens, och lemna åt de enskilda indi- :
viderna deras särskilda meningar1
. Man ;
vill här sålunda anse alla menniskor
såsom lika mycket barn af Gud och]’
iföljd deraf såsom bröder.
Sedan otron i Tyskland efter Leib-
nitz (t 1716) och Krist, Wolff (f 1754),
hvilka hvardera ifrade för en okristlig
’
union, och den af dem ledda neologin,
’
i vårt århundrade antagit nya former
och nya namn, har den dock fortfarande
missbrukat den kristliga allianssaken
såsom skylt för sina planer. Kunde väl i
supranaturalister och rationalister \
hvilka rent af förnekade eller åtmin-
stone vacklade i de genuint kristliga \
grundsanningarna, finna ett tillräckligt
skiil för skilsmessa i den lutherska natt-
vardsläran, hvilken de reformerte för-
kastade? Men det stannade icke vid
’
blotta uttalanden i detta syfte. Den af
Schvarz, Schonkel m. fl. år 1864 stif-
tade s. k. protestantföreningen vill
praktiskt förverkliga en storartad tysk-
evangelisk nationalkyrka, der genom;
förkastelse af hvarje bibliskt kyrklig
bekännelse och teologins etisering klyf-
tan skall utfyllas mellan kristendomen
och den moderna tidsanden. 1865 för- i
anstaltade denna förening den första s.
k. allmänna protestantdag i Eise-
nach, hvilken sedan årligen förnyats, i
Man uppstälde här en union mellan alla <
protestanter, den aldra bredaste basis
proklamerade full frihet för alla reli-
giösa meningar, tillerkände ej längre ■
någon uormgifvando auktoritet hvarken
åt bibel eller bekännelseskrifter o. s. v.
Men såsom upplysningstidens anförare j
(Voltaire, Fredrik II af Preussen) docki■
i grunden andades hat och bitterhet
mot den lefvande kristendomen, så var
ock protestantdagen intolerant att uttala ,
Antikristliga unionssträfvanden.
Förut ar uämdt, att den mödorna
hedendomons, som kallade sig "upplys-
ning", målsmän visado sig augclägna
om samvetsfrihetens sak och dermed
arbetade Guds rike till fromma. Samma
"upplysning" såg ej heller någon rim-
lig grund för särskilda kyrkosamfunds
existens, hvarför vi här böra omnämna
några former af densamma, såsom deder
För sibiriska missionen
har influtit: Från vänner på Sottunga, Å-
land, 4: 25; Karin och Anna Ullners spar-
bössa 5: 1; af Forselles’ sparbössa 8: 25;
"Ebenezer" 24 p.; transport från senaste
redovisning 582 m. 21 p. Summa 600 mk.
sin förkasteiso af hvarje bibliskt kyrk-
lig bekännelse. (Forts.) i Åbo, G. W. Wilén t Co:8 boktryckeri, 1887.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
