Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TRO och LIF.
N:o 12. 5
Den kristnes fotspår.
(Af d:r A. J. Gordon.)
"Gån i räta spår med edra fötter.
Den mening detta ord innebär är: ta-
gen vissa steg med edra fötter! Huru
många kristna gå icke genom verlden,
utan att alls efterlemna några spår!
De stiga så sakta, de glida så tyst
framåt, att intet djupare och verkligt
intryck qvarstannar efter dem. Och
dock synes det mig, som om frågans
allvarligaste sida vore den, icke om
yåra steg äro räta eller krokiga, utan
om de äro bestämda och fasta samt lem-
na djupa spår i samfundslifvet. An-
tingen en kristen eller en verldslig man,
du skall, om du är beslutsara och ka-
raktersfast, efterlemna spår, och de som
komma efter dig skola se att någon
gått vägen fram före dem. Men o,
huru många försigtigt stigande, lätt-
fotade kristna gifves det ej i denna
verld. De äro väl troende, men bära
intet klart vittnesbörd, gifva intet kraf-
tigt exempel och arbeta icke i någon-
ting afgjordt för Guds rike.
En af våra kända skalder lär oss:
"Stora andars lif oss minna
Om vårt verk för "lifvets land",
Om att lemna, dä vi svinna,
Fotspar qvar i tidens sand".
Men hurudana dessa fotspår skola
blifva, det är frågans allvarsamma sida.
Olika spår åstadkommas af vilda djur,
fiskar och foglar; ocli då man genom-
vandrar ett geologiskt museum, finner
man prof på alla dessa slag i de klipp-
stycken, som hemtats dit från de olika
jordlagron. Dessa spår äro intryckta,
oftor hvad man måste antaga, århun-
dradon förö menniskans skapelse, sade
mig en dag en geolog, då han visade
mig samlingarno. Och jag behöfde ej
fråga, hvilka de voro, dessa spår af
foglar eller fyrafotade djur; ty det var
tydligt nog. Om någon i framtiden
skulle finna dina fotspår i det nittonde
åiiiundradots lager, låt dem då ej blifva
i tillfälle att göra den frågan, huruvida
fotspåren tillhöra en kristen eller ett
verldens barn. "Han efterlomnade vid
sin död en half million", säger man
om en; mon detta bestämmer ej hvad
han var. "Han innehade en hög ställ-
ning" siigos det om en annan; men
doraf kan jag ej sluta till mannens ka-
rakter. Och åter heter det om en tre-
dje: "Han var en mycket lärd man";
icko ens derigenom blir mig karakteren
klar. Denna verksamma, kultiverade,
ponningespokulationens tidsålder skall
öfvorallt bli öfverfyld med intryckta
fotspår af donna beskaffenhet; mon des-
s;i skola aldrig berätta den sannfärdiga
historien, om hvad vi voro för Gud
oller monskligheten.
"Han undervisade många till rättfär-
dighet", skall det heta om en annan.
Se här en kristens fotspar! "Han käm-
pade kraftfullt för att omintetgöra djef-
vulens verk". Ja, äfven detta spår här-
rör af en Guds tjenare. "Han gaf det
han ägde för att hjelpa den fattige",
heter det om en annan, och detta är
ett af kännetecknen på en sann lär-
junge. O, att Herren finge ingifva oss
en helig ifver att bland vår generation
trycka ett djupt spår af vår tillvaro.
Ja, mera än så
— att med Jesu Kri-
sti tecken stämpla hvarje vårt steg, el-
ler minsta grad af det inflytande vi
utöfva. Men dertill erfordras att, som
Skriften lär oss, vara "skodde om föt-
terna med fridens evangelii färdighet".
Hören detta, I barfotade moralister, som
tanken komma inför Guds anlete med
otrons och obotfardighotens obeklädla
fötter, och kommen, medan det är tid,
tillbaka till eder Fader för att emot-
taga hans erbjudna försoning och höra
hans: "Bären fram den )’ppersta kläd-
ningen och kläden honom deruti och
sätten en ring på hans hand och skor
på hans fötter", förrän I kurmen vän-
ta att qvarlemna de djupa spåren af en
kristens exempel.
Men huru skola vi kunna "gå i räta
spår med våra fötter?" "Tagen bibeln
som kompass", få vi till svar. E-ådet
är godt. Och dock veta vi att om en
lots skulle råka bära på sig mycket
metall, eller händelsevis hafva en stark
magnet i sin ficka, detta kunde så mäk-
tigt inverka på skeppskompassen att
fartyget blefve ledt ur sin rätta kosa.
Jag tror alldeles visst att Skriften är en
vägvisare, ja den kristnes enda osvik-
liga vägvisare; men jag vet äfven att
om en kristen har någon fördom, egen
för honom, eller vissa förutfattade åsig-
ter, han kan begagna Skriften på ett
sådant sätt att den leder honom bort
från vägen. Det finnes t. ex. kristna,
som hafva en så stor smak för vin,
och hvilka styra rakt fram mot den
klippa, der deras farkost måste kros-
sas och de ruineras till kropp, själ och
existens, och hvilka hela tiden stirra
sig blinda på de båda bibeltexterna om
bröllopet i Cana i Galileen, der Jesus
förvandlade vatten i vin, och den, der
Paulus råder Timotheus att nytja något
litet vin för sin svaga mages skull.
Ordet är i sanning "våra fötters lykta",
men om vi öfver den brinnande lam-
pan lägga en porslins kupa, målad och
färgad i enlighet med våra fantasier,
blir följden den att vi komma att van-
dra i vårt eget ljus i stället för i Guds
ljus. Det är derföre min innerliga ön-
skan att hos mina läsare inpregla att
I skolen söka Guds andes bistånd att
för eder förklara ordet. Bibeln är Guds
ord och Anden är Guds sinne och endast
Guds ande kan fullt fatta Guds ord.
Låtom oss framförallt ihågkomma att
vi icke kunna utöfva kristligt inflytande,
utan att sjelfva vara kristna. Hvarje
skugga är skuggan af ett ting, och ett
kristligt exempel är möjligt blott som
skuggan och reflexen af den kristna ka-
rakteren. Om en affärsman ville söka
utöfva ett religiöst inflytande öfver si-
na kommiser, under det han sjelf vore.
hvarken en religiös, en bedjande eller
en troende man
— om en familjefader
sökte gifva de sina fromma exempel,
under det han sjelf förblefve en verlds-
lig, ohelgad man
— vore detta ett för-
sök att låta en skugga falla, utan att
den ägde en kropp bakom sig, att gifva
den skepnad och form. Inflytandet va-
rar, lyckligt eller olyckligt, sedan den
person, som utöfvat detsamma, är borta,
liksom bilden qvarstannar på fotografens
plåt, sedan dess föremål aflägsnat sig
ur rummet. Men säg mig, om någon
förmått frambringa solbilder, utan att
ett anlete eller en form kastat skuggan?
Och sägen mig yttermera, om någon ut-
öfvat kristligt inflytande eller lemnat
efter sig ett kristligt exempel, utan att
sjelf hafva varit en kristen?
O, män af verld och män af säll-
skapslifvet, kulturqvinnor och qvinnor
af hög samhällsställning, det finnes
förlamade fötter, som vikit bort från
dygdens väg och stapplat mot syndens
"mörka berg", de der borde ledas till-
baka in på rättfärdighetens och renhe-
tens stigar. Men det erfordras starka,
öfvertygande exempel för att ernå in-
flytande öfver dem. Det måste blifva
ett exempel, magnetiskt genom Kristus-
lik sympati och utan alla kompromis-
ser, der det gäller gudomlig helighet
och sjelfförnekelse. Ingen atomkarakter,
flytande på verldslighetens och sjelf-
viskhetens ström, kan stanna ett red-
löst skepp, som håller på att drifva
bort och sjunka. "Våren derföre fasta,
orubbliga, öfverflödande i Herrens verk
alltid" — fasta, orubbliga, äfven om I
frambringen hvirflande vågsvall på den
ström, I färdens utföre, genom er ögon-
skenliga religiösa besynnerlighet och
excentricitet. Ty I aren kallade, ej
blott att gå i räta spår, utan ock att
sjelf vara klippor, på hvilka krossade,
sårade och stapplande fötterkunna finna
hvila och fast grund. Herren gifve oss
alla kraft att blifva livad Han ämnat
oss till!
MlssionstiLltek
Helsingfors Stadsmission.
Ur den oss dessa dagar benäget tillsän-
da årsberättelsen intaga vi följande:
Grundande all sin verksamhet på Guds
ord och vår lutherska församlings bekän-
nelse har Stadsmissionen lagt största vigt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
