Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Frederna med Danmark och Ryssland. 1720, 1721.
Fred med Danmark, den 3 (14) jnni 1730. — Plan till ett filttåg mot Rymland. — Engelska lottan I
fater-rsjön. — Rymarnes klrjningar i Yesterbotten 1720. — Misslyckad beskickning till Petersbnig, jaa. 1721. —
R)s$arne klija och brinna i Norrland, i mgj och jnni. — Fred med Ryssland 1 Nystad, den 30 ang. 1721.
Kort efter sin tronbestigning hade konung Fredrik infriat sitt löfte att
åter insatta Arvid Horn i rådet, och d& denne dervid äfven återfick
presi-•dentskapet i kansliet, blef han nu ledare af den utrikes politiken. Det var
en svår sak att leda fredsunderhandlingarna, då man saknade materiela
krafter att visa Ilendernes anspråk tillbaka. Ännu återstod det att sluta fred
med Danmark och Ryssland. England fortfor att genom Carteret utöfva
sitt sjelftagna medlarkall och hade redan i böljan af år 1720 framstält
huf-vuddragen af de fredsvilkor rörande Danmark som sedan blefvo antagna.
Men under Carterets bemödanden att jemka mellan båda makterna förflöt
den ena månaden efter den andra, och då sommara kom och dermed den
hotande utsigten till ett återupptagande af krigsrörelserna, dref Carteret
igenom freden med tvång. I enlighet med hans yrkande uppsattes ändtligen ett
fredsforslag, hvilket undertecknades i Stockholm den 3 (14) juni, och med
detta reste han sjelf till Kjöbenhavn och tvang den danska regeringen att
godkänna det samma. Genom denna fred, i Frederiksborg på Själland,
återlemnade Danmark de gjorda eröfringarna, hvarvid dock med afseende på
Wismar uppstäldes såsom vilkor, att det ej finge befästas, samt lofvade att ej
bistå tsaren. Sverige lofvade å sin sida att ej understödja hertigen af Holstein,
afstod från tullfriheten i Öresund och betalade 600000 riksdaler.
Frederna med Hannover, Preussen och Danmark voro köpta med rätt
l>etydande uppoffringar, men man hade underkastat sig dessa för att kunna
samla rikets alla krafter mot den farligaste fienden, Ryssland. Hoppet att
kunna kasta denne tillbaka och återfå större delen af de gjorda eröfringarna
hade underblåsts af England, som medelst detta lockbete nästan framtvingat
de föregående frederna. Redan på hösten 1719 hade man också i samråd med
de engelska och franska ministrarne i Stockholm uppgjort en storartad
fält-tågsplan mot Ryssland, hvilken skulle sättas i verket under sommarn 1720. Man
hoppades härvid erhålla bistånd äfven af tyske kejsaren, Polen och Preussen,
för hvilka makter det ansågs vara af vigt att få tsarens växande inflytande
stäfjadt. För detta ändamål sändes underhandlare till de främmande hofven,
och riksrådet grefve Erik Sparre var under hela vintern och våren syselsatt
härmed i Hannover, Dresden, Wien och Paris. Men tsarens sändebud förstodo
att med mycken skicklighet öfver allt motarbeta den svenska diplomatiens
-ansträngningar, hvilket äfven fullkomligt lyckades dem, och den stora
anfallsplanen måste alldeles öfvergifvas. England sände väl i början af maj 1720
•en flotta under amiral Norris1 befäl till Östersjön för att förenas med den
svenska, men långt ifrån att något angrepp skedde mot Ryssland, visade
»den engelske amiralen så mycken ogenhet, att icke ens de svenska kusterna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
