Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Strax lattes blanka dörren opp,
en svensker karl framträdde
med skjuten, sargad hjeltekropp,
dock miner intet rädde.
Hans ansigt’ var med blod beskoljdt,
nedsabladt, trampadt, slaget,
och bröstet, som hans hjerta döljt,
had’ grofva skott intagit.
Han helsade på svenskt maner,
då kungen nådigt svara’
och sad’: »Vi känna inte er;
hvem Bkulle I väl vara?»
»Jag är, sad’ ban, en svensk major,
mitt namn är Malkolm Sinclair.
Min sjal nu nylig’ af mig for
från hjertats vrår och vinklar.»
På konungens fråga om orsaken
han derfor på följande sätt:
»Men när jag sedan några mil
på vagn frän staden [Breslau] hunnit,
for en af sex liksom en pil
förut, den sen mig vunnit.
Han kom tillbaka, lade an
och fråga’, hvad jag förde
för lustigt nytt till Sveriges laiM,
som ryska kronan rörde.
till hans sorgliga belägenhet redogör
Se’n sporde han mig åter till
hvad mera nytt jag hade.
Jag teg derpå förbittrad still,
då annan en strax lade
mig genom hufvud med ett lod,
så att jag nodgad’s falla.
Min själ for bort, mitt hjerteblod
och krafter blefvo alla.
Jag viste afen temlig kort;
raen fyra hans dragoner
de ryckte mig af vagnen bort,
ursinniga pultroner,
och refvo till sig allt, hvad som
på papper var uppskrifvet,
der jag helt troget handlat om
hvad Sverige nyttigt blifvit.
Och såled’s har oskyldig jag
för ovän misstänkt blifvit.
Jag har för samma sett min dag
och måst qvittera lifvet.
Min själ var ännu aldrig arg
på ryska kejsarinnan,
dock ryssar mig som björn och varg
handterat härutinnan.»
Och i tusen hjertan fann den uppmaning som i sista versen inskärpes
gensvar:
»Derfor I hjeltar, som ha’u mod
och hjerta uti bröste’,
ack, hämnen Malkolm Sinclairs blod,
som Ktittler mordiskt öste!»
Ryska regeringen bedyrade sin oskuld, och svenska regeringen lät ej
undfalla sig ett enda förebrående ord. Talet om »Abels blod som ropar
Efter hämd» lät visserligen förnimma sig i sjelfva rådet, men man ville
spara på anklagelserna mot grannen i öster, tills man blefve färdig med
anfallet. Och med förberedelserna härtill arbetade man utan ro — och utan
klokhet. Den 11 juli 1739 beslöt rådet att afsluta ett förbund med Turkiet, som
nu befann sig i krig med Ryssland, och den 6 augusti att öfverföra en större
truppstyrka till Finland. Det var fåfängt som den kloke, duglige och
skarpsynte Aker hjelm protesterade mot beslutet. Han framstår från denna tid
som den äfventyrliga krigspolitikens oförsonligaste fiende.
För krigets förklarande fordrades nu endast Frankrikes bestämda löfte
om understöd. Detta befans emellertid ej så lätt att utverka, ty efter det
■
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
